Ett annat liv av S J Watson

Jag har varit med om något mycket märkligt. Jag har läst en bok som jag tycker är tämligen kass, men – m e n – helt omöjlig att lägga ifrån sig. Påbörjad och avslutad samma dag. Hur är det möjligt?

Et_andrlivSJWso_6957SJ Watsons Ett andra liv handlar om Julie, vars syster blir mördad i Paris. I sin jakt på att finna några svar kring systerns död träffar hon Lukas som hon blir helt fängslad av. Detta till trots att hon är lyckligt gift och har ett barn (adopterad från syster bör kanske tilläggas). Plötsligt – eller ja plötsligt och plötsligt – finner sig Julie mitt i två parallella liv, men ganska snart står det också klart att hon kan förlora båda dessa i sin stävan att finna sanningen.

Vad är det då jag inte gillar? Tja hela historien är ganska bisarr och känns föga trovärdig. Det blir liksom för många tillfälligheter, för långa osannolika trådar och jag ser detta snarare som en halvdålig thrillerfilm än spänningslitteratur. Det kvittar mig lika hur den slutar känner jag (eller ja, slutet är tyvärr fruktansvärt dåligt, men det förväntade jag mig redan under läsningens gång). Karaktärerna är tråkiga allihopa och jag känner föga empati för huvudpersonen som är allmänt – ursäkta ordvalet- korkad.

Den här är ibland långsam, ibland absurd, ibland fifty shades light. Ingen är vad den utger sig för att vara. Internet är farligt. Alla ljuger och vill hämnas. (Bokbabbel)

Watson är alltså sådär originell med sin historia, men samtidigt besitter han (ja, det är en man) en särdeles förmåga att fängsla läsaren. Tyvärr är Ett andra liv långt ifrån debuten Innan jag somnar – även den var omöjlig att lägga ifrån sig, men hade en i sammanhanget en sannolik och intressant historia.

Författarporträtt: Graham Jepson
Bokomslag: Clarie Ward

Bokrea? Ikke, nein, ei, ekki… nej!

Jag ska icke köpa något på årets bokrea. Inget. Nada. Så det så. Undertecknad har helt enkelt alldeles för många olästa böcker i sin ägo plus att hon har tyvärr en tendens att låta hyllvärmare förbli olästa och istället kasta sig över nyinköpta böcker, vilket gör att bokhyllorna bågnar av olästa, och med största sannolikhet, fantastisk litteratur.

Ni vet dock hur lätt det är att bara trycka på en knapp eller två. Men än så länge – ta i trä, hoppa jämfota och ”smurf” och allt som (o)passar in i situationen – har jag icke ännu tryckt på någon köp-knapp. Jag kan dock tipsa er om några väldigt bra böcker som finns på årets bokrea (tryck på titeln om du vill läsa vad jag tidigare har skrivit om aktuell bok):

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – köp här.
Gone girl av Gillian Flynn – köp här och här.
Mörka platser av Gillian Flynn – köp här och här.
Svarthuset av Peter May – köp här och här.
Innan jag somnar av S.J Watson – köp här och här.
Livrädd av S.J. Bolton – köp här och här.

Jag säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så att jag råkade – i bara farten – klicka hem några böcker under tiden jag skrev detta inlägg. Kan vara så. Om detta nu vore sant så kan det ha varit dessa (och det kan också ha slunkit med en liten pocket):

bokrea

Vägen till bålberget, För in de döda, Kunskapens frukt, Medan mörkret faller och Nyckeln

Innan jag somnar av SJ Watson

Om jag ska inleda med en perfekt kliché så kan jag säga att Innan jag somnar av SJ Watson är en riktig bladvändare. Det är svårt att lägga den ifrån sig och dina tankar fladdrar kring handlingen hela tiden. Storyn är tämligen enkel men genial; varje dag du vaknar är ditt minne raderat. Du minns inte gårdagen. Inte dagen dessförinnan. Ingenting.

Christine vaknar varje morgon utan att känna igen sin egen man, sitt hus eller vem hon är. Varje dag får hon samma historia berättad för sig och får dagligen konfrontera traumat och sorgen av vad som har hänt.

En dag börjar dock Christine att föra dagbok och skriva ner alla de små minnesfragment som dyker upp, allt som berättas för henne och det som händer henne varje dag. Det är nu hon ser mönstret. Eller rättare sagt bristen på mönster. Vem sitter på sanningen? Vem går det att lita på? Kan hon lita på sina egna ord?

I sin enkelhet lyckas Watson bygga en osäkerhet hos läsaren och vi, likt Christine, börjar tvivla på det som till synes är sanningen. Traumat i sig väcker en del tankar – hur hade du reagerat om du inte kände igen dina egna barn eller mannen som ligger bredvid dig i sängen? Inte helt osökt fladdrar mina tankar iväg till en fantastisk film – en personlig favorit – Eternal Sunshine of the Spotless mind, i vilken de frivilligt ger upp sina minnen men har svårt att undgå sina öden då de låter sig styras av sina känslor. Inte speciellt lik, men läs såväl boken som se filmen!