Sa ni tjugohundranitton?!

Den här lilla bloggen har verkligen blivit åsidosatt, försummad, ja rent ut sagt vanvårdad. Jag har verkligen fått kämpa med läsningen under den senare halvan av 2018 och la helt ner den under de sista två månaderna. Besynnerligt. Det är besynnerligt hur läsning kan kännas som något betungande, när jag egentligen vet att läsningen kan bidra till att resten av världen inte känns så tung och mörk. Besynnerligt, men man gör inte alltid det som är bra för kropp och själ (Hej utebliven träning!). Ämnet är dock inte obekant och jag har mött detta ökenlandskap tidigare. Och ja jag vet, det är tråkigt att läsa inlägg om utebliven läslust, men dessa fattiga rader får bli ett försök att väcka skrivlusten till liv.

Mitt läsmål för föregående år var 52 böcker och jag låg i fas under hela första halvan av året. Det tog stopp vid 30 böcker och det får väl sägas vara bättre än 0, eller? På Kulturkollo har jag dock kämpat på och på årets sista dag publicerades min lista över Kulturåret 2018, som får fungera som något av en sammanfattning. Av dessa 30 böcker är det följande som jag har markerat som favoriter (vill du läsa mina tankar kring dessa så finner du dem här:  Lästa 2018):

Nytt år, nya tag. Jag måste komma igång med läsningen. Måste.

Memorys bok av Petina Gappah

Petina Gappah är författare från Zimbabwe men bor idag i Genève där hon är verksam som advokat på en internationell organisation. Jag har tidigare läst hennes novellsamling Sorgesång för Easterly, vilket var hennes litterära debut (2010) men den har förblivit obloggad. Memorys bok är den andra boken som jag läst som en direkt följd av tipsande från fellow boknördar på lästreatren i Varberg. Denna gången var det Linda, som lockade mig till läsning.

Memory är en ung kvinna som sitter i dödscell i kvinnofängelset i Harare, Zimbabwe. Hon skiljer sig från sina medfångar på flera vis – hon är bildad och därmed privilegierad, och hon är albino. Dessutom är hon den enda av dem som är dömd på mord. Mord på Lloyd Hendricks, den vite man som tagit hand om Memory sedan hon var liten. Lloyd Hendrick, som är den man som hennes föräldrar sålde henne till som nioåring.

Memorys bok är Memorys egna tankar och minnen som hon nedtecknar i en anteckningsbok. En samling minnen som hon hoppas kommer att ge henne upprättelse samtidigt som att det är hennes sätt att bearbeta allt som har hänt henne.

Från början är det en tämligen distanserad Memory vi får möta, men allt eftersom öppnar hon upp sig allt mer. Hon berätta om att växa upp med en psykiskt sjuk mor, en far som hon beundrade och om att växa upp som albino i ett samhälle där folktron fortfarande är högst närvarande. Barndomen och inte minst den ekomiska transaktionen mellan Lloyd och hennes föräldrar har präglat henne djupt.

Memorys bok handlar om familjehemligheter, om utanförskap och identitet. Men också om klass och ras och hur Memory utmanar sterotyper då hon vid en snabb blick kan tas för vit. Hon möter också rädsla och människor som är övertygade om att hon besitter magiska förmågor eller att hennes hudfärg är ett straff riktat mot familjen. Jag berörs mycket av Memorys historia, inte minst om de minnen från hennes barndom när hon fortfarande bodde hos föräldrarna.

Petina Gappah låter oss på ett lågmält och intressant sätt bena upp vad som egentligen har hänt Memory och visar både för oss och för Memory själv hur förrädiska minnen kan vara. En såväl fin som tragisk historia som går direkt in i hjärtetrakten.

Författarporträtt:  Marina Cavazza
Bokomslag: Sara R. Acedo