Har jag läst hela författarskap?

Finns det några författare där jag har läst hela deras utgivning? Frågan poppade inte helt osökt upp efter att jag läst gästbloggarens Kajsa Kallios inlägg på Bokhora. Med reservation för mitt bristande minne, så kommer jag faktiskt inte på så fantastiskt många. Trots mitt behov av att glänsa tar jag inte med författare som bara har kommit med en bok.

Chimamanda Ngozi Adichie har än så länge gett ut tre böcker på svenska och den fjärde Americanah väntas i november. Att ha läst hela Donna Tartts utgivning är kanske inte en stor bedrift då hon än så länge har kommit med två böcker på svenska (trots ett drygt decennium sedan debuten). Även Tartt kommer med nytt till hösten och Steglitsan väntas nå boklådorna i november.

Nu börjar det bli svårt att krama ur mig fler. En närstudie av läst-listan ger även författaren Erin Kelly som skriver psykologiska spänningsromaner. Sist men inte minst så finner jag även Nene Ormes som var den som välkomnade mig in i urban fantasy-genren.

Bubblare d.v.s. författare som jag inom kort har läst hela dess utgivning: Sofi Oksanen (kvar: När duvorna försvann) och författare jag önskar att jag läst hela: Toni Morrison (kvar. många). 

Avslutningsvis kan jag konstatera att ha läst ett helt författarskap inte behöver vara kopplat till favoritförfattare då jag varken har läst allt av Gardell eller av Oates (vem hinner det?). Men den som spar hen har.

Vill du läsa mer om böckerna av ovan nämnda författare kan du göra det här:

En halv gul solLila hibiskusDet där som nästan kväver dig
Mer om Chimamanda Ngozi Adichie här och här
Den hemliga historien
Den lille vännen
Mer om Donna Tartt här.
Grenar av giftLågor av hat
Udda verklighet
Särskild

En inte så särskilt udda fortsättning men bra ändå

Särskild, Nene Ormes fortsättning på Udda verklighet är skriven på samma snabbläsarvänligt språk och korta kapitel som den första delen. Du får vad som förväntas av en fortsättningsbok: fördjupning, större förståelse och ett någorlunda öppet slut för en möjlig uppföljare. Tempot har kanske dragits ner något i Särskild, men du får istället en tydligare bild av den sära världen i Malmö och du lär känna Udda något mer (i samma takt som hon lär känna sig själv och sin förmåga).

Det är Malmöfestival och stan översvämmas av festivalglada människor, såväl ordinära som sära, d.v.s. vanliga människor som besitter ovanliga förmågor. En värld av sära som finns mitt i, över och under Malmös gator. De sära är ingen homogen grupp utan det är en splittrad värld som bygger på allianser, underdåniga och mäster, lydnad och plikt och konkurrensen grupperingarna emellan blir extra tydlig under festivalen då alla möts i Malmö. ”Alla” tycks vara emot Udda.

Ja, jag vill läsa mer. Ja, jag gillar huvudpersonen Udda. Ja, jag kan varmt rekommendera den och ja, även till er tvivlande fantasymotståndare (”been there, done that”) – det här är något annat.

Omslag: Anna Henriksson

Snyggt omslag. Supersnygga svarta sidkanter. Formgivare: Anna Henriksson. Klart slut.

En mer vanligt overklig udda verklighet

Av alla (läs:fyra) lästa böcker i år så är hälften (läs:två) fantasy. Chocken på det! Tolkien skrämde iväg mig från genren en gång i tiden (sorry alla tolkienfanatiker, men jag dog orddöden och har aldrig lyckats släpa mig igenom böckerna). Men med lite hjälp av Grossman och Ormes kanske jag finner min väg till Tolkien. Eller så hoppar vi det helt enkelt. Nu till sak!

Udda har under en längre tid plågats av skrämmande hallucinationer och udda_verklighet_LUverklighetstrogna drömmar. Kompisen Daniel försvinner en dag då han försöker bevisa för henne att hon drömmer sanndrömmar. Förtvivlat söker hon på Malmös gator och bakgårdar, i nutid som dåtid. Daniel hade rätt. Udda är en drömmare. En sär – en ovanlig. Malmö har långt fler invånare och dimensioner än vad vi vanliga – ordinära – kunnat ana. Udda är naturligtvis inte ensam om att vara sär. De är många och har alla olika förmågor. Ingen är dock som Udda. Huvudpersonen är något av en antihjälte. Hon är rädd, emellanåt osäker och ser till en början inte sin säregna fulla potential. Udda blir på så vis väldigt trovärdig och du känner med henne. Hon har en god självkänsla (om än vacklande självförtroende), vilket gör henne än tilltalande. En stark antihjälte (frågor på det?!).

Udda verklighet av Nene Ormes är något så udda (!) som en urban fantasy. För mig som har lite svårt för böljande gröna kullar och talande skogar, vilket jag vanligtvis förknippar med fantasy, är detta något nytt, tilltalande och uppfriskande. Miljön är urban – det är betong, kulvertar och stadsbrus. Det udda rör sig mitt ibland oss, även om vi inte kan se det. Detta blir mer lättgripligt, mer nära mig än vanlig gammal hederlig fantasy (kan jag månne ha fantasibrist?!).

Ormes skriver på ett fängslande sätt med korta kapitel och spännande fortsättningsslut, vilket gör att boken blir omöjlig att lägga ifrån sig. Det är ett snabbt språk, utan onödigt långa beskrivningar och dialogerna flyter okonstlat (vilket är en konst i sig). Du läser snabbt. Allt för snabbt. Plötsligt är boken slut och chocken tar vid. Jag hade läst fantasy, Igen. Och gillat det.