Tankar mellan sött och salt av Marta Söderberg

Söderberg har en förmåga att fånga det tonårsvartaste svarta och det ljustaste ljusa. Jag har tidigare läst Ramona, som jag verkligen gillade och nu har jag även läst och recenserat hennes senaste: Tankar mellan sött och salt på Kulturkollo. Klicka dig in där vettja. 

Författarporträtt: Ola Kjelbye
Bokomslag: Louise Bååth

Marta Söderbergs Ramona

Ramona är sexton år och nyss hemkommen efter att ha bollats runt på olika behandlingshem och vårdinrättningar. Ingen tycks ha rätt hjälp att ge henne i hennes förtvivlan och självskadebeteende. Hon är nu utskriven på prov för att se hur hon kan klara livet utan övervakande läkare, isoleringsrum och gruppterapi.

”Och då bilen backar ut från uppfarten går jag upp för trappan och blir stående  på tröskeln till mitt rum. Kisar mot eftermiddagssolen som faller in genom fönstret och känner något svaja till inne i mig. För jag borde verkligen känna mig hemma här. Men tyst och tomt ekar väggarna mot mig. Som om jag vore en främling. En inkräktare som snart ska ge sig av.”

I Ramona berättar Marta Söderberg på ett mycket trovärdigt sätt hur det är att vackla mellan mörker och ljus, att till synes stå på utsidan och titta in och desperationen i att vilja må bra, men inte hitta förmågan. Så trovärdigt att jag skulle vilja påstå att det hela är självupplevt (vilket också blir än tydligt när boken tillägnas Louise, som är namne med huvudpersonens bästa kompis). Men jag ämnar inte fördjupa mig i detta, utan vill betona hur bra författaren faktiskt får fram de här känslorna och låter oss läsare att se in i Ramonas svart-vita värld.

sådant jag aldrig berättar

Och det finns tillfällen.
Små, korta ögonblick när jag balanserar och ingenting är självklart längre.
Då står jag på perrongen och känner tunnelbanetåget susa in. Jag står alldeles stilla, som paralyserad, med blicken fäst på stålfronten.
Och tåget bromsar in, dörrarna glider upp och jag kan långsamt slappna av.
Med vetskapen om att jag stod kvar.
Men det är sådant jag aldrig berättar för någon.
Ingen skulle ändå förstå.

Det är ett viktigt ämne som Söderberg belyser och jag önskar att boken kommer fler till del och skulle passa som synnerligen bra diskussionsunderlag för ungdomar i de högre klasserna på grundskolan samt gymnasieskolan. För övrigt alla föräldrar borde också läsa den. Eller tja alla borde läsa den.

Söderberg har en varierad berättarstil, vilket gör det hela än mer intressant och gör att tempot hålls uppe. Dels i olika långa kapitel (från några rader som ovan citat, till flera sidor) och dels i hur mycket du får komma Ramonas tankar till del då det som sägs sällan överensstämmer med det hon tänker. Söderberg strösslar också texten med populärkulturreferenser och oftast med tämligen tidlösa sådana, vilket bidrar att man än mer ser sig själv i huvudpersonen. Ramona lyssnar på Joy Division, White Lies och Florence and the machine och Mark, killen hon så småningom lär känna, lyssnar på The Smiths. Ramona själv har för övrigt fått namn från sina föräldrars favoriter The Ramones. Bara det!

Enkät: Hösten, hösten, hösten

Ve, ve, ve! Det blir höst i år igen! Mörkret sänker sig på många de vis, men en brukar kunna trösta sig med att just höstutgivningen brukar vara extra spännande. Näst intill övermäktig. Vad passar då inte bättre än att göra en enkät för att sortera och kategorisera höstutgivningen. Häng på vettja!

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Som alltid; man pendlar mellan eufori och förtvivlan. Same old, same old: ”Så många böcker, så lite…”

Jag längtar särskilt efter: Vassa föremål av Gillian Flynn och Rävsång av Christin Ljungqvist

Jag blev förvånad över: att jag inte har läst Prodigy, som är fortsättningen på Marie Lus Legend. Nu kommer den avslutade delen i trilogin: Champion. Oups!

Jag är nyfiken på: Outtalat av Sarah Rees Brennan och När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidson. Två väldigt olika böcker men väcker lika mycket nyfikenhet.

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Allegiant av Veronica Roth – inte minst för att se om Tris får lite mer ”jävlar anammar” som jag saknade i del två. Här kan du läsa om del Divergent och Insurgent.

Skärmavbild 2014-08-13 kl. 22.33.42

En debutant som låter spännande: Annika Koldenius Vi var alltid beredda, men i ärlighetens namn så får den nog vänta ett tag. Jag glider undan av samma anledning som varför Kristian Gidlunds I kroppen min ligger oläst. Smärtan!

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändåRamona av Marta Söderberg. Ordet ”svärta” nämns i presentationen, vilket har en märklig dragningskraft för undertecknad.

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa: Nej inga överraskningar. Jag ser dock en röd tråd i det som lockar – inte för tungt (utmana inte läslusten allt för mycket).

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer: Not That Kind of Girl av Lena Dunham. Älskar Girls och imponeras av Dunhams manus, så självklart vill jag läsa hennes bok.

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Hem av Toni Morrison (Det är ju inte så att det är någon risk att den där att-läsa-högen sinar, så alternativ finns.)

Höstmotto: Läs för bövelen!