Om liv, kärlek, kantstötthet och annat mänskligt

I januari golvades jag av Maggan Hägglund och Doris Dahlins Drunkna inte i dina känslor, som talade så tydligt till mig trots min (något blygsamma) aversion för självhjälpsböcker. Därför slängde jag mig skäligen oblygsamt över Maggans lilla starksköra när den inkom det lokala biblioteket.

Maggans lilla starksköraBoken är en samling av krönikor som Hägglund skrev för tidningen Tara och är ett bra komplement till den första boken som tog upp hur det är att leva som sensitivt begåvade eller stark-skör personlighet. Trots att den höga igenkänningen fortfarande slår mig skoningslöst i huvudet så är det något svårare att läsa en samling spridda texter. Precis som med en riktigt bra novellsamling bör dessa läsas i spridda skurar, lite då och då och avslutas med en stunds kontemplation och aha:ande. Inte slukas och tokläsas på grund av ett redan övertrasserat bibliotekslån med växande reservationskö. Jag gör helt enkelt inte boken rättvisa. Och nej, jag är inte speciellt förtjust i tanken att samla krönikor och ge ut som en bok (inte heller Tweets eller liknande). Det är i det lilla formatet som det gör sig bäst helt enkelt.

Annonser

Är du överkänslig lille vän?

Jag skulle inte vilja dra det så långt och säga att jag känner avsky mot självhjälpsböcker. Det kan snarast liknas vid ett blygsamt tvivel om dess förträfflighet och för att marknaden helt enkelt svämmar över av dem. Kanske är det så att vi alla söker en förklaring och vill bläddra längst bak och finna facit över oss själva?! Jag har dock aldrig funnit någon bok som jag tycker är intressant nog. Oftast blir det lite för enkla lösningar, som ”skriv-en-lista-på-vad-du-är-bra-på” eller ”tänk-snälla-tankar”. Eller kanske det är så att jag aldrig funnit någon som sa något om mig?! Med denna inledning förstår ni min skepticism och att det ska mycket till innan jag rekommenderar en bok av denna (av-)art.

En bok har skvalpat där bak i den inofficiella att-läsa-listan ett tag, sedan en bekant rekommenderade den lite försynt om jag kanske skulle kunna tänka mig att läsa; ”jag tror den passar just dig”. På grund av min, inte avsky som sagt, men min avvaktande hållning, min tveksamma positiva inställning till självhjälpslitteratur har jag undvikit boken. Fram till i fredags då den kastade sig över mig på biblioteket.

Efter två sidor satt jag och försökte trycka tillbaka fulgråten ner i magen eller var den nu bubblar upp ifrån. Fulgråten som pressade på av glädje eller ledsamhet, vilket är svårt att säga då känslor ibland bara är översvallande och inte så lättolkade. Det här var ju jag! Igenkänningsfaktorn var så brutal att jag helt enkelt fick dela upp läsningen på flera dagar. De små lapparna sticker ut som maskrosorna ur gräsmattan (ständigt återkommande utan systematik).

Maggan Hägglund och Doris Dahlin har skrivit Drunkna inte i dina känslor i vilken de beskriver HSP: Highly Sensitive Personality eller sensitivt begåvad eller som författarna  själva väljer att kalla det: stark-sköra människor. En personlighetstyp som är ofantlig stark och står på barrikaderna ena dagen för att nästa dag krypa in under stenen som en gråsugga och gråta ut sin förtvivlan. Att ena dagen ha ett svårslaget självförtroende för att nästa slå ner på sig själv. Det kan vara svårt att förstå att man kan vara allt på en och samma gång, både stark och vad som vanligtvis anses som svag. Författarna vill inte använda ordet svag, då känslor inte är tecken på svaghet, utan de väljer att kalla det skör. Att leva i en extremt känslosam berg-och-dal-banetillvaro – att vara en stark-sköring.

bild (44)

En människa med stark-skör personlighet tar in för mycket och har svårt att sålla omgivningen, att känna in så mycket av andras sinnesstämning att det ibland blir lättare att stänga av helt. En stark-skör har dålig koll på sina egna och andras känslor och blandar gärna ihop dem. Vi är även väldigt mottaglig för s.k. ”emotionell smitta” och vi tar över andras känslor och gör dem till våra egna, vilket blir en härva utan dess like. Det handlar också om att övertolka och/eller feltolka, att aldrig sluta fundera på sak och mening och att ha en extremt livlig fantasi och inte minst vi gasar när vi istället borde bromsa. ”Det är då vi förtvivlar och tycker att vi varken kan eller orkar något, Och det är då vi gärna pressar oss extra. Genomför ännu en sak, tar hand om en människa till. Lite kan vi i det tillståndet likna övertrötta barn. Vi varvar upp istället för att varva ner.” Vi lever i ett ständigt emotionellt dränage, omvälvande känslor tar kraft, och drabbas av ”oförklarlig” trötthet och får ”under-stenen-dagar”.

Boken är indelad i kapitel där författarna inledningsvis grundligt går igenom de karakteristikum som en sensitivt begåvad (stark-skör) person kan ha. Ungefär hundra lappar hamnade där – igenkänningsfaktorn var glasklar. Andra halvan av boken handlar om att finna verktyg. Det är här jag suger åt mig som en svältfödd svamp. Fast det är också här min tveksamma hållning åter väcks. Ibland låter det helt enkelt för enkelt.

Det finns hundra anledningar varför min kraft tog slut för ett år sedan. Här är inte rätt tid eller plats för att delge dem, men att min personlighet spelar en stor roll för hur jag tacklar livet är inget jag varken kan blunda för eller kan förneka. Jag har drunknat i mina känslor, överlevt emotionella tsunamis och har tidvis stängt av men försöker nu att lära mig att simma igen eller åtminstone hålla mig flytande.

Det här är boken jag önskar att jag kunnat dela ut till människor runt omkring mig, som en instruktionsbok: ”Snälla läs, det här är jag”.