Rökridå av Krysten Ritter

När jag hörde att Krysten Ritter skulle ge ut en roman fick jag helt orimligt höga förväntningar på denna. Jag har ingen aning om vem Krysten Ritter är utanför TV-skärmen – min bild av henne är Jane och Jessica. Karaktärerna Jane Margolis i Breaking Bad och Jessica Jones i TV-serien med samma namn. Helt orimligt!

Jag får med andra ord under läsningens gång medvetandegöra detta för mig själv och läsa boken för vad den är – oberoende av vem som författat den. Detta är dock inte helt lätt då huvudpersonen i Rökridå – Abby Williams – påminner mycket av såväl Jane som Jessica. Hon är något av en anti-hjälte som på något sätt tvingas in i en situation som hon helst velat undvika. Abby dricker för mycket och försätter sig själv i flertalet destruktiva situationer och är så där (härligt) socialt trubbig.

Abby återvänder till sin barndomsstad Barrens, Indiana, en plats hon har tillbringat varje dag under de senaste tio åren att fly ifrån. Abby är en miljörättsjurist i Chicago. Hon är framgångsrik men inte lycklig. Hon plågas fortfarande av hennes mammas död, minnena av skolkamraterna som trakasserade henne, hennes våldsamma pappa och alla slags dysfunktionella biverkningar som följer av livet i en småstad.

Det är jobbet som gör att hon återvänder till Barrens då det kommer signaler om att den stora industrin – som på många sätt håller den lilla staden vid liv – har en del miljömässiga fuffens för sig. Utöver det professionella har Abby en fix idé som hon har haft svårt att släppa: vad hände egentligen med hennes barndomsvän Kaycee Mitchell, som bara försvann från staden i svallvågorna efter en serier händelser. Skönjar månne Abby en koppling mellan Optimal och Kaycees försvinnande?

Tillbaka i Barrens tvingas hon också göra upp med sitt förflutna då hon möter såväl småstadsmentaliteten som sina antagonister igen. Känns det igen? Ja, jag skulle tro det. Det är inte en vansinnigt originell idé och den blir således inte vansinnigt spännande. Jag tänker Erin Brockovich, jag tänker Mean Girls – en skvätt småstadsskildring alá True Blood.

Men bortsett från den något förutsägbara storyn så skriver Krysten Ritten med ett rappt språk i korta kapitel – inget att invända mot Rittens språkliga förmåga. Extra plus också för Abby Williams då jag har en förkärlek för söndriga men ändock självständiga huvudkaraktärer, som går utanför normen – vilket förklarar min kärlek till tidigare nämnda Jane och Jessica. Dessutom förekommer ”the game” och high school-dramat som påminner mycket om dagens övergrepp som sker på diverse sociala medier. Jag gillar också Rittens relationsbygge och hur det blir alltmer omöjligt för Abby- och således oss – att veta vem hon egentligen kan lita på.

Sammanfattningsvis en intressant debut och om Krysten Ritten kan komma på en något mer originell handling till hennes – förhoppningsvis – kommande roman, så vill jag läsa också den.

Författarporträtt: Bailey Taylor
Bokomslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design