Förstlingsverk och färskingar

Den här veckan handlar det om debuter och debutanter på Kulturkollo. Temageneral är ingen annan än undertecknad. Några minnesvärda debuter är bland annat M.L. Stedmans Fyren mellan haven, Himlen börjar här av Jandy Nelson och Hatties liv av Ayana Mathis. Och och Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt! Och och och Mississippi så klart av Hillary Jordan! Åh Jhumpa Lahiris Den indiske tolken!

Ja, ni ser det finns många minnesvärda debuter. Fler hittar du i inledningsinlägget för temaveckan Debuter och debutanter på Kulturkollo. In och läs vettja!

Annonser

Den indiske tolken – livsavgörande vardagsögonblick

Jhumpa Lahiris Den indiske tolken, består av nio noveller, nio vardagsberättelser i vilka hon visar en säregen förmåga att utgå ifrån till synes triviala situationer och berätta något högst väsentligt. Novellen ”En temporär historia” utgår till exempelvis ifrån ett strömavbrott men utvecklas till ett äktenskap i sönderfall. Eller hur ett nyinstallerat handfat i ett flerfamiljshus kan förändra livet till det sämre, som du kan läsa om i ”En riktig durwan”.

Lahiri har en blandad kulturell bakgrund. Hon är född i London, uppvuxen i USA med indiska föräldrar, vilket är ett återkommande tema i hennes noveller då alla handlar om just indier i USA eller amerikanska indier i Indien. Hur det kan vara att komma tillbaka till sitt födelseland som turist eller att aldrig känna sig hemma i sitt nya land. Att inte räknas som varken indier eller amerikan. Att hamna mitt emellan. Jag drar inte helt osökt trådar till Chimamanda Ngozi Adichies författarskap som i mångt och mycket beskriver samma sak: om saknaden till sitt land, vilsenheten, om att leva som, i hennes fall, nigerian i Amerika och att fastna någonstans mittemellan. Och precis som hos Lahiri så är det främst en modern medelklass som bär huvudpersonen i böckerna.

Min favorit i Den indiske tolken är historien om mr Kapasi, som bär samma namn som boken. Det är en gripande historia och visar på de kulturkrockar som kan ske mellan de utlandsfödda turisterna med indisk bakgrund och den inhemske tolken och guiden mr Kapasi. Ett helt liv av förhoppningar får Lahiri in i en liten novell, vilket visar hur bra novellist hon är.

Jhumpa Lahiri har fått flertalet priset, bland annat Pulitzerpriset, för debuten Den indiske tolken och jag är faktiskt lite lyckligare efter att ha läst hennes novellsamling.

Den berusande känslan av det perfekta blandbandet

Att få ner en hel värld i en liten novell är en konstart få förunnat. En bra novellist lyckas att på några få rader presentera en intressant historia. En fantastisk novellist är den som lyckas få in ett helt liv. Jhumpa Lahiri är en sådan fantastisk novellist.

Jag efterfrågade tips på bra novellsamlingar från er och fick flertalet finfina tips, bl.a. Bourdouxhe, som ligger och väntar på sängbordet. Lahiri var dock den författare som nämndes flera gånger och jag förstår varför. Jag läser varje dag en novell ur hennes samling Den indiske tolken och blev från första sidan betagen av hennes komprimerade livshistorier. Jag ska försöka hålla mig från att säga så mycket mer då jag tänkte skriva ett inlägg när samlingen är utläst.

Utöver Lahiri läser jag Den lille vännen av Donna Tartt. Jag har med andra ord fått till en perfekt blandning av litteratur att inhalera och söker varje lässtund som jag kan, trots påsklovande familjemedlemmar (ni kanske minns den berusande känslan när man fick till det perfekta blandbandet? Typ så.).

Vad läser ni?