Årets bästa böcker 2015

Har man begåvats med ett guldfiskminne såsom undertecknad så kan detta att lista böcker vara en vansklig företeelse. Trots att jag har stor hjälp av bloggen och diverse boklistningssidor såsom Goodreads och Boktipset, så är det en utmaning som heter duga att hitta (läs: komma ihåg) de där guldkornen som glänser aningens mer än de andra.

Jag har fått sålla hårt och har gått från ett tjugotal böcker till femton. Någonstans måste gränsen dras och färre än femton var faktiskt en omöjlighet. När jag gav mig själv tillåtelse att lista femton så innebär det i praktiken att jag har fått stryka några som verkligen – egentligen – förtjänar en plats, t.ex. Fowlers Vi är alla helt utom oss och Nelsons Jag ger dig solen. De är riktigt, riktigt bra. Bara så ni vet.

Utan inbördes ordning är 2015 års bästa böcker (vill du läsa om aktuell bok så klicka på bilden):

 

Vinterfolket av Jennifer McMahon

Vanligtvis brukar jag säga att det här med övernaturligt och spökerier är inte min kopp te. Men det kan vara dags att omvärdera detta påstående. Nog har jag under de senaste åren läst – och uppenbarligen svalt – såväl blodtörstande viraler (d.v.s. vampyrer av den inte så sockersöta sorten), klärvoajans som spöken. Ett uns av skeptism kvarstår dock då jag kräver att dessa inslag inte ska ta över själva berättelsen. Nog sagt om detta. Jag har läst ytterligare en bok med övernaturliga inslag: Vinterfolket av Jennifer McMahon och jag ska villigt erkänna att jag slukade den med hull och hår och boken var tämligen svår att lägga ifrån sig. Otroligt befriande då jag haft en lässvacka (igen) och i stort sett använt all lästid till att streama syndigt många serier.

Under hela 1900-talet och fram till idag har det, i den lilla byn West Hall i Vermont, försvunnit folk och rykten och sagor har florerat – ”håll dig borta från skogen” var något som de flesta barn i byn växte upp med. 1908 fann man Sara Harrison Shea brutalt mördad och detta bara några månader efter att hennes och maken Martins älskade dotter Gertie tragist dött.

Ett drygt sekel senare bor 19-åriga Ruthie i Saras hus tillsammans med sin mor och lillasyster Fawn. En morgon är mamman spårlöst försvunnen och medan Ruthie söker genom huset efter spår finner hon Saras dagbok gömd under golvet i moderns sovrum. En mycket tragisk historia rullas upp som inkluderar både ett näst intill sjukligt symbiotiskt förhållande mellan Sara och Gertie, svart magi och nattsvart sorg. Som en perfekt kuliss till hela historien har vi det isolerade huset med knarrande golv, flertalet hemliga gömställen och en (faktiskt!) läskig garderob och lägg därtill en mörk skog, snötäckt mark och isande vindar och de märkliga klipporna Devil’s Hand. Så småningom träder också Katherine in i historien som också hon är mitt i en stor sorg och saknad. De tre kvinnornas öden vävs samman på ett spöklikt sätt och du börjar tvivla på vad som är verkligt och inte. Sara tog en gång ett ödesdigert beslut, som kom att påverka alla dessa kvinnor.

Det är kusligt. Det är lättläst. Du kan omöjligt lägga boken ifrån dig och ja det är både vackert, tragiskt och spännande. Det är en spökhistoria, men den handlar också om sorg, en bit kvinnohistoria och moderns gränslösa kärlek till sitt barn.

Megan Abbott in my arms

Då är det äntligen dags att sätta tänderna i Megan Abbotts Om du vågar – Abbott som är en av alla de författare jag väntat och väntat på att de ska bli översatta (Elizabeth Hand! Hallå?! Anyone?!)*. Bokfabriken har nu just gjort det. Översatt Abbott alltså. Så peppen!

IMG_20150323_170020

 

Peppen når idag orimliga höjder då jag läser Helena ”Dark Places” Dahlgrens intervju med Abbott. Innan jag läser vidare i Om du vågar måste jag därför sänka förväntningarna – hur man nu gör det. Tips?

*Cornelia Read och Jennifer McMahon sållar sig också hit, men just i skrivande stund såg jag att Bazar förlag kommer att ge ut McMahons Vinterfolket i september. Yej! Men jag nöjer mig inte där: jag väntar tålmodigt på översättningen av Don´t Breathe a Word.