Förfärlig, fasansfull och fantastisk

Under två decennier berättar inte Jeannette Walls för någon utomstående om sin bakgrund och uppväxt i Phoenix, Arizona. Maken lyckas dock till sist att övertyga henne att skildra den och 2006 ger hon ut sin självbiografi The Glass Castle. Boken låg i mer än fem år på New York Times bestsellerlista och berättar en såväl förfärlig som fascinerande historia. Nu ger Bazar förlag ut den på svenska: Glasslottet.

Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Pappan är en karismatisk man som, när han är nykter, utmanar barnens fantasi och tanke och lär dem såväl fysik, kärlek för språket som geologi. Mamman är konstnär, som flera gånger om väljer konsten framför familjen och kallar sig en ”spänningsmissbrukare.” Det är en låt-gå-fostran som gäller och barnen får göra i princip vad de vill.

När spänningen med det kringflackande livet bleknar återvänder de till pappans födelsestad i Welsh, West Virginia. Pappan dricker allt mer och blir därmed tämligen oberäknelig, kommer och går som han behagar och kan omöjligtvis hålla fast vid ett jobb. I kombination med den frånvarande mamman blir situationer allt mer kaotisk. Barnen får klara sig själva och lever i misär och fattigdom och får helt enkelt kämpa för sina liv.

Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

Du får höra historien om när pappan ger barnen stjärnor i julklapp, vilket är både en vacker och sorglig bild. Du får höra hur han ritar på ett glasslott som han en dag ska bygga till familjen, men hur hålet där huset ska byggas snart blir en stor soptunna. Du får också höra hur barnen letar något ätbart i skolans sopkärl, stjäl mat i vänners kylskåp och får ligga under en presenning för att undkomma det läckande taket. Men inte minst du får veta hur de kunde överleva.

Höstlängtet

Utanför fönstret har faktiskt höstfärgerna börjat så smått att tränga igenom vårens grönska. Å ena sidan gillar jag tända-ljus-mörker, filt-i-soffan-väder och läsmys. Å andra sidan dör jag så smått inombords. Så trots att jag kan längta efter tända-ljus-mörkret så har jag sällan förstånd nog kvar att uppskatta det. Jag och höst och vinter går med andra ord inte så bra ihop. Det blir en period av självömkan, gnäll och själsligt mörker. För att sedan fram emot vårkanten sakta vakna till liv, krypa fram ur idet och slicka såren.

Ett ljus i mörkret finns det dock. Höstutgivningen! I veckans bokbloggsjerka vill Annika att vi berättar vilka böcker vi längtar mest efter.

Det är en fantastisk litterär höst och det är svårt att välja ut de där som man längtar lite extra efter, men här kommer några:

Gone girl av Gillian Flynn
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Glasslottet av Jeanette Walls
Hatties liv av Ayana Mathis
Komma och gå av Taiye Selasi
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Steglitsan av Donna Tartt

höstlängtet

höstlängtet2Hem av Morrison kommer tydligen inte förrän i januari, så det känns väldigt avlägset. Öppen stad av Teju Cole återfanns i såväl vår- som höstkatalogen – undrar just varför (hur som haver nyfiken på).

Alltså jag kan säkerligen rabbla lika många till, men får helt enkelt nöja mig med den listan. Det är en utmanande höst på många vis: vi ställs inte bara inför krypa-under-stenen-humöret utan det klassiska ”så mycket böcker, så lite tid”, same old, same old.