Förstlingsverk och färskingar

Den här veckan handlar det om debuter och debutanter på Kulturkollo. Temageneral är ingen annan än undertecknad. Några minnesvärda debuter är bland annat M.L. Stedmans Fyren mellan haven, Himlen börjar här av Jandy Nelson och Hatties liv av Ayana Mathis. Och och Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt! Och och och Mississippi så klart av Hillary Jordan! Åh Jhumpa Lahiris Den indiske tolken!

Ja, ni ser det finns många minnesvärda debuter. Fler hittar du i inledningsinlägget för temaveckan Debuter och debutanter på Kulturkollo. In och läs vettja!

Annonser

Årets bästa böcker 2015

Har man begåvats med ett guldfiskminne såsom undertecknad så kan detta att lista böcker vara en vansklig företeelse. Trots att jag har stor hjälp av bloggen och diverse boklistningssidor såsom Goodreads och Boktipset, så är det en utmaning som heter duga att hitta (läs: komma ihåg) de där guldkornen som glänser aningens mer än de andra.

Jag har fått sålla hårt och har gått från ett tjugotal böcker till femton. Någonstans måste gränsen dras och färre än femton var faktiskt en omöjlighet. När jag gav mig själv tillåtelse att lista femton så innebär det i praktiken att jag har fått stryka några som verkligen – egentligen – förtjänar en plats, t.ex. Fowlers Vi är alla helt utom oss och Nelsons Jag ger dig solen. De är riktigt, riktigt bra. Bara så ni vet.

Utan inbördes ordning är 2015 års bästa böcker (vill du läsa om aktuell bok så klicka på bilden):

 

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Min första dag tillbaka i skolan är precis som jag hade väntat mig. Korridoren delar sig som Röda havet när jag kommer in, allt prat stannar av, ögon svämmar över av nervöst medlidande och alla ser på mig som om jag höll Baileys döda kropp i mina armar, vilket jag kanske gör. Hennes död är i mig, överallt, jag känner det och alla kan se det lika tydligt som om jag vore insvept i en stor, svart rock en vacker vårdag. Men vad jag inte är beredd på är det uppskruvade snacket om Joe Fontaine, en ny elev som har börjat under den månad jag varit borta.

Om det inte vore för den blygsamma detaljen att Jandy Nelsons Himlen börjar här är en biblioksbok så vore den sannolikt fulltejpad av post it:s, understrykningar och möjligen – ve och fasa – m ö j l i g e n även hundöron. För vilket spännande språk och vilken formuleringskonstnär!

Lennie är sjutton år, klarinettist och har läst Svindlande höjder tjugoen gånger (!) och när romanen tar sin början har hon helt oväntat mist sin älskade syster – den utåtriktade Bailey. Mamman lämnade de båda systrarna när de var för unga för att minnas henne och som godnatt-saga hittar de på de mest fantasifulla historierna om var i världen mamman befinner sig, vad hon hittar på och med vem hon är. Lennie bor med sin excentriska mormor som bara målar gröna tavlor och sin morbror som har fem (?) äktenskap bakom sig. Joe Fontaine – den nyinflyttade killen – är också han musiker och blir tämligen fort intresserad av den tillbakadragna Lennie. Och så har vi Toby, Baileys pojkvän, som är som en del av familjen och som Lennie står mitt i sorgen. Vilka karaktärer! Alla så älskvärda och speciella på sitt vis.

När jag är med honom
har jag sällskap i mitt sorgehus,
en som hittar där lika bra som jag.
Som kan gå med mig
från rum till rum fulla av sorg,
och som hjälper mig att
inte vara så rädd i mitt trasiga hem
av vind och tomhet –
och inte lika ensam
som förut.
(På en trädgren utanför Clover High.)

Jag har sedan tidigare läst Jag ger dig solen av Nelson och du känner igen språket, den citatvänliga texten, kärlek för konsten, för musiken och för litteraturen. Båda böckerna handlar om sorg, kärlek, syskonskap och föräldraskap och du blir berörd på djupet av alla känslor. Till exempelvis låter hon Lennie föra små anteckningar som hon gömmer för världen lite var som helst och genom dessa lappar framträder kärleken till systern och den oerhörda sorg hon känner och du lär också känna Bailey genom Lennies ögon. Himlen börjar här är Nelsons debutroman och hon verkar ha funnit sin ton, sin speciella röst redan från start. Har du inte redan läst så gör det!

All den framtid vi inte kommer att få tillsammans river och sliter i mig och jag lutar mig över papperskorgen och kräks ut den tills ingeting finns kvar, bara jag och det där fasansfulla, oranga rummet.
Jag är ensam.
Ensam som en snäcka i havet, med havets hela ensamhet brusande inom mig.
Jag.
Utan.
Bailey.
Alltid.
Jag kastar mig ner i kudden och skriker som om min själ hade slitis itu, och det har den.

 

Topp tio tisdag (30 juni 2015)

En liten lista så här på en tisdag och junis sista dag. Topp tio av lästa böcker under 2015 – d.v.s. halvårskontroll (utan inbördes ordning bör jag tillägga):

Nelson, Jandy: Jag ger dig solen, Gilla böcker (2014)
Tvillingarna Jude och Noah är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet.
Läs mer här.

Uusma, Bea: Expeditionen – Min kärlekshistoria, Norstedts (2014)
Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad Andréexpeditionens medlemmar åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas berättelse. Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför).
Läs mer här

Clement, Jennifer: En bön för de stulna, Albert Bonnier förlag (2015)
En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk 
Läs mer här.

Winterson, Jeanette: Skymningsporten, Wahlström & Widstrand (2015)
Lancashire, år 1612Kung James I sitter vid makten, och han har givit order om att rensa England från katoliker, häxor och andra oliktänkande grupper. Du får här följa flera olika personer som på ett eller annat sätt har att göra med ett möte som äger rum under långfredagen då tretton personer samlas till ett hemligt möte vid Pendel Hill. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Varför samlades tretton stycken lagom till långfredagen? Den är mörk  och tragisk men Wintersons språk gör det omöjligt att lägga den ifrån sig. Lär mer här.

Alire Sáenz, Benjamin: Livets outgrundliga mysterier, Gilla böcker (2015)
Tillsammans söker Aristolele och Dante svar på livets outgrundliga mysterier – om att stå med en fot i barndomen och en annan i gränslandet mot vuxenvärlden, om att söka sig själv, vänskap och om kärlek. Den handlar också om föräldraskap och om familjerelationer och om att växa upp i ett mexikansk-amerikanskt medelklasshem under 80-talet. Läs mer här.

TTT

Abbott, Megan: Om du vågar, Bokfabriken (2015)
Om du vågar handlar om makt, vänskap och tonårig destruktivitet och Abbott skriver med ett språk som, likt coachens dragningskraft, suger dig in. Hon visar hur gränsen mellan fantasi och verklighet sakta suddas ut och hur hård verkligheten kan kännas för ett gäng tonåringar och vad som ruvar under lager av solpuder, glittriga ögonlock och pom poms. Läs mer här.

Fowler, Joy Karen: Vi är alla helt utom oss, Lavender Lit (2015)
Rosemarys älskade syster är försvunnen, brodern lever på flykt, hennes föräldrar flyttar från hus till hus, som att de försöker komma bort från ett förflutet. Själv har hon emellanåt svårt att förstå sin omgivning, och den henne. Systerns försvinnande har satt djupa spår hos hela familjen och allra mest hos Rosemary. Vad är det som har hänt? Läs mer här.

Bergfeldt Carina: Sju dagar kvar att leva, Norstedts (2015)
Jag blev totalt uppslukad av såväl Bergfeldts berättande och målande text och Karin Bergquists inläsning. Boken och ödena som målas upp i den vill inte släppa mig och jag funderar mycket på alla människor som berörs och påverkas av dödsstraffet. Du får möta Vaughn Ross, som i tio års tid väntat på verkställandet av sitt dödsstraff och som nu bara har sju dagar kvar i livet. Du får dessutom bland annat möta en fängelsepräst som valt att viga sitt liv att följa de dödsdömda till sista andetaget, fängelsedirektören som hatar dödsstraff men ändå valt att arbeta med det, offrens anhöriga och polismannen som lovat en anhörig att vara med när mannen som mördade hans bror dör av en giftinjektion. Läs mer här.

Stedman, M.L.: Fyren mellan haven, Massolit (2014)
En dag spolas det upp en båt på ön och i den finner paret en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Gränsen mellan sanning och lögn – mellan rätt och fel – suddas ut. Först när de återvänder till fastlandet går det upp för paret vilken skada deras beslut har drabbat andra. Läs mer här.

May, Peter: Lewismannen, Modernista (2014)
Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra. Lär mer här.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Man kan kanske tro att jag är lättköpt när det kommer till böcker som handlar om tvillingar, men sanningen är den att jag är tämligen kräsen då jag anser att de skapar en bild, en fördom mot tvillingar som sällan är sann. Men oj vad jag blev såld på Jandy Nelsons Jag ger dig solen! Och ändå så inkluderar den såväl tvillingtelepati (nåja lite i alla fall), mystiska inslag, skrock som spöken. Alltså som gjord för att jag ska ha en skeptisk inställning, men se där vem satt vid poolen, och ömsom grät och ömsom smålog och slukade boken, om inte jag.

Tvillingarna Jude och Noah förstår varandra innan orden är sagda, tänker samma tankar och båda har, likt deras mamma, en stark kärlek till konsten. Jude och Noah som älskar varandra innerligt, men som också lever i ständig kamp, konkurrens och utmanar varandra.

Jag blir helt chockad. Hon har aldrig bett om att få någon teckning förut. Jag är hemskt dålig på att ge bort dem. ”För solen, stjärnorna, haven och alla träd kan jag överväga saken”, säger jag, väl medveten om att hon aldrig kommer att gå med på det. Hon vet hur gärna jag vill ha solen och träden. Vi har delat upp världen mellan oss sedan vi var fem. Och  nu är jag överlägsen – för första gången har jag världherravälde inom räckhåll.

Tvillingarna är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna.

Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Fram träder också hur olika de båda syskonen är varandra. Noah lever främst i konsten och är en ensam själ medan systern kastar sig ut på ständiga äventyr och är social.

Nelson levandegör sina karaktärer på ett fantastiskt sätt och jag älskar hur Noah ständigt tänker i bilder och föreställer sig hur han målar världen och hur Jude rabblar egenpåhittade (och/eller farmors) livsord och styrs av dessa. Mest av allt älskar jag att de inte är så himla perfekta. Båda har brister och gör fel gentemot varandra. Men hur reparera man de fel, de beslut man tar som är livsavgörande?

”Okej”, säger hon till slut. ”Träden, stjärnorna, haven.”
”Och solen, Jude”.
”Okej, okej”, säger hon till min stora förvåning. ”Jag ger dig solen.”
”Nu har jag ju mer eller mindre allt!” säger jag. ”Du är galen!”
”Men jag har honom.”

Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet. Och nog är det hög igenkänning som tvillingförälder och känslan av att inte riktigt räcka till: ”Ibland känns det som att det inte fanns tillräckligt av mamma”, som Noah sa vid något tillfälle i boken. Spöken, skrock och övernaturliga inslag blir en del av det hela på ett sparsamt och självklart sätt och kan vara en symbol för den skuld som en av syskonen bär. Det vill säga inget som på något sätt påverkar mitt omdöme om boken. Kort och gott: läs!