Mässdag, kaosdag & lördag (och söndag)

Mässans tredje dag brukar vara den stora chocken för den (läs: jag) som lider agorafobi och folk i allmänhet. Den intensiva människomassan, som driver runt på mässgolvet, kan göra den mest luttrade rädd.

Lördagen tänker jag huvudsakligen tillbringa i Bokbloggarrummet R3, men några programpunkter hinner man förhoppningsvis med.

kl 10.00  Bokbloggarrummet R3

kl 11.00 Skulden, skammen och hämnden
Släpper skammen och skulden någonsin taget om den som blivit utsatt för övergrepp? Hur kommer man vidare, var finns vägarna framåt? Doris Dahlins Himlen bar inga moln är en historia om vänskap och kärlek men också om hur övergrepp och skam formar oss och våra relationer. Olivia Bergdahls kritikerrosade romandebut Efter ekot är en smärtsam berättelse om den första förälskelsen som långsamt, knappt märkbart förvandlas till något annat. I Maria Svelands nya roman Befrielsen väljer en grupp kvinnor att ta lagen i egna händer och slå tillbaka i protest mot en serie brutala överfallsvåldtäkter. Under ledning av Sonja Schwarzenberger, journalist och projektledare, diskuterar författarna varför det är så skambelagt att prata om övergrepp och misshandel och om det någonsin är rätt att hämnas.
K3, K00:14

kl 12.00 Bokbloggarrummet R3

kl 14.00 Hur när sig själv kan man gå?
Var går gränsen mellan fiktionen och det självupplevda? Guadalupe Nettels roman Kroppen jag föddes i är en utlämnande autofiktiv roman om författarens uppväxt i en dysfunktionell familj, med föräldrar som lever ut 1970-talets progressiva ideal. Milena Busquets Även detta går över är en lång och intensiv uppgörelse med en bortgången mor. Ansedda litteraturtidskriften Granta utsåg för några år sedan mexikanska Guadalupe Nettel till en av de främsta oöversatta författarna i världen. Spanska Milena Busquets har kallats för en 2000-talets Françoise Sagan. Författarna samtalar om sina romaner, nu aktuella på svenska, och om hur nära verkligheten man kan gå i sitt skrivande.
H1, H05:20

kl 15.00  Bokbloggarrummet R3

kl 16.00 Fantasymingel med Kulturkollo
Bokbloggarrummet R3

Söndagen är stora hemvändardagen och då man drabbas av den stora boksmällan. Beroende på min utmattningsgrad åker jag antingen hem redan under förmiddagen eller så tillbringas den i Bokbloggarrummet R3.

Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel

I Guadalupe Nettels autofiktion Kroppen jag föddes i berättar hon om en flicka som föddes med en vit fläck på sitt högra ögas hornhinna, vilket gjorde att hon utvecklar en känslighet för det som utspelar sig i periferin – hon ser de små detaljerna som andra tycks missa.

Sjuttiotal övergår till åttiotal och flickan, som växer upp i Mexico city,  är ett ganska ensamt barn som tillbringar mycket av sin tid hägnades över en bok. Fadern försvinner och modern flyttar till Frankrike för att studera. Flickan och hennes bror flyttar till sin mormor och livet vänder liksom blad. Hennes uppväxt med de frigjorda föräldrarna står i stark kontrast mot mormoderns konservativa sätt att se på livet. Efter ett tag får dock barnen flytta till mamman i Frankrike, vilket bidrar till en ny kulturkrock. Flickan tycks alltid stå utanför och hon har svårt att se vad hon passar in.

Berättarrösten är den numer vuxna flickan – möjligtvis Guadalupe själv – och hennes ord när hon i en terapisittning försöker reda ut i sin barndoms spridda minnesbilder.

Detta är utan tvivel minnen från min barndom och mina tonår, blandade med ett oändligt antal tolkningar som inte ens jag själv är medveten om. Ibland tänker jag att detta att lyfta på det tunga lock som skiljer mig från kloaken och återkallar smärtan från det förflutna inte hjälper mig på något sätt, utan det förstärker denna upplevelse av ängslan som fört mig till er mottagning. […] Ibland får jag för mig att tvivla på hela den här historien, som om det istället för något upplevt handlar om en berättelse som jag har upprepat för mig själv ett oändligt antal gånger. När jag tänker på det blir upplevelsen av förvirring avgrundsdjup och hypnotisk, en bestämmelse för ett existentiellt bråddjup som inbjuder till att definitivt kasta mig utför.

Det är en knipskarp skildring och berättar-jaget har en väldigt speciell ton, som är en stor del av läsupplevelsen. Som läsare går det inte att särskilja vad som är sanning och vad som är fiktion, men det kan inte heller berättaren själv då hon flera gånger återkommer till att ifrågasätta händelser och den egna sanningshalten. De spridda händelserna berättar – hur som haver – en historia om att leva i livets periferi och att den kroppen vi föddes i är inte densamma som den vi lämnar livet i.

Foto: Lisbeth Salas

Omslag: Sara R. Acedo

Det blev smått fantastiskt. Ju.

Äntligen har jag fått lite läsflow och njuter av varendaste sekund. Eftersom jag emellanåt drabbas av lässvackor av episka mått försöker jag sluka vad som slukas kan. Jag har läst sedvanliga pappersböcker, lyssnat på ljudböcker i bilen, under matlagning och under veckohandlingar (ja, jag är den där som står still och skapar köer i mataffärens trånga gångar. That´s me! Förlåt!) och jag har läst på paddan och i mobilen. Jag har med andra ord tagit varendaste dötid till lästid. Jag har läst såväl samtidsrealism, skräck, kärlek som fantasy. Vad behövdes för att få igång denna arma själ? En läshelg med kulturkollarna. Sen bara flöt det på.

Med andra ord; i mina mått mätt en riktigt bra läsmånad. Jag tar gärna en repis under kommande (ja, juli jag tittar på dig!).

Hatties liv av Ayana Mathis
Kvinnan i svart av Susan Hill
Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt 
Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Mitt liv som gift av Anna Mannheimer
Ett folk utan land, av Melina Marchetta
Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Dash och Lilys utmaningsbok av David Levithan

Titlar utan länk blir inom kort recenserade på bloggen.

Ett par favoriter under månaden: Sju dagar kvar att leva och Fyren mellan haven. Har du inte läst dem, så var god gör det.

Okej juli, bring it on!