Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar!

Läsmässigt blev 2017 ett helt okej år för mig – knappt 50 böcker inkl tre radioföljetonger. Bloggmässigt så har dock året som gått haft långt mer att önska. Jag har helt enkelt varit så rädd att tappa min läslust, då den är såväl sporadisk som labil, så jag har helt enkelt fortsatt läsa medan det funkar. Må så vara. Det här handlar om läsglädje och skrivglädje. Dock förhåller det sig så att alla beställda böcker ännu inte har fått den recension den förtjänar, vilket jag så klart kommer att åtgärda inom kort. Symptomatiskt månne så publiceras detta inlägg först en månad in på det nya året.

I sedvanlig ordning har jag listat 2017 på Kulturkollo. Årets obehagligaste, årets kulturupplevelse, årets möte och mycket annat. Mental note till mig själv: börja fila på årslistan 2018 redan i januari – it will be worth it in late december. mvh guldfiskminne

2017 var året då jag läste tämligen förutsättningslöst – jag beställde ett mycket begränsat antal rec.ex. och antog inga utmaningar. Möjligen fortsätter jag 2018 på insatt spår. Kanske lyfter jag en gammal utmaning ”fyrtio författare” – min version av boktolvan – för att påminna mig om författarskap jag ännu inte är bekant med. Kanske jag beställer något fler böcker. Kanske jag bör ge mig i kast med alla de högar av olästa böcker jag balanserar upp här hemma.

För knappt en vecka sedan sonderade jag vårutgivningen på Kulturkollo. Det är väl bara att erkänna att jag lockas av en hel del. Listan består dock av drygt 30 böcker, vilket är en ohållbar ekvation när jag vet att bortom hörnet väntar såväl sommarutgivningen som den maffiga höstutgivningen. Därmed återstår bara den illa detaljen: att välja.

Avslutningsvis listar jag de bästa läsupplevelserna 2017:

Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar, nytt bloggtema!

 

 

Annonser

Änkan av Fiona Barton

Vissa böcker gör att frustrationen river och skriker i kroppen och för att lätta på trycket så gör man ett halvlamt instagraminlägg. Vad jag då söker är bekräftelse. Medhåll. Att ”ja, så jäkla hemsk”. ”Så jäkla frustrerande”. ”Ja, jag förstår dig precis Fanny”. Denna mentala high five:en uteblir och jag sitter kvar med min känslostorm. Varför? Jag inser så småningom att det inte är så många av mina bokvänner som läst Änkan av Fiona Barton. I´m telling you: hallå vännen, du missar något!

ankanFör det är väl så här som litteratur ska vara?! Du ska känna – om du inte får spraka av glädje så vill du uppröras, förfasas och känna tårarna bränna. Barton får mig att känna hela spektrat av negativa känslor. Så till den grad att jag då måste ta en paus och instagramma att jag vill örfila upp hela bunten. Inte minst änkan.

Jean Taylors liv är i ärlighetens namn obehagligt alldagligt. Hon går i tron att hon är lyckligt gift med en lika alldaglig man: Glen. Jean är också obehagligt foglig (hittar inget bättre ord i skrivande stund) – hon har i stort sett inga egna åsikter om någonting och gör vad alla andra säger till henne att göra. Inte minst Glen.

Deras alldagliga vardagliga liv tar dock ett tvärt slut då Glen blir anklagad för ett brott så hemskt att det är svårt för läsaren att värja sig. Han anklagas för att ha kidnappat en liten flicka och förgripit sig på henne. Kanske till och med mördat henne, men på grund av en utredningsteknik miss under rättegången blir han frikänd. I allmänhetens och i den obarmhärtiga pressens ögon är han dock skyldig – ett riktigt monster, som är kapabel till oerhörd ondska. Jean vägrar dock att lämna hans sida och fortsätter att bedyra hans oskuld.

barton_akmslg_13039Bartons Änkan tar sin början då Glen har dött i en trafikolycka. Nu står hon – Jean – ensam kvar. Nu är hon redo att berätta sin historia. Är hon hunsad, tystad eller är hon rent av medskyldig? Eller är det läsaren som är så lättpåverkad? Kanske Glen är oskyldig? Kanske är Jean skyldig? Barton har skickligt skapat en historia som gör att du ständigt vacklar i din övertygelse – när du tror att du har kontroll på sanningen så sår hon ett frö om något helt annat och du fortsätter söka efter den på annat håll.

Missa inte känslan av att vilja hoppa in i boken och örfila upp änkan. Missa inte frustrationen, ilskan och äcklet. Låt dig förledas av Fiona Barton.