Världsbokdagen 2013

Hipp hipp hurra för det är världsbokens dag idag! Att det just är den 23 april bestämde Unescos generalkonferens 1995 då detta skulle bli ”hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt  värnandet om upphovsrätten och människors fria tillgång till information.”

Lyran uppmärksammar dagen genom att låta Veckans tematrio gå i världsbokdagens tecken. ”Berätta om tre böcker från skilda delar av världen som du gärna vill rekommendera den som vill lära sig eller förstå mer av andra ‘kulturer’!” Självklart vill jag vara med och sprida all världens böcker (eller ja, i alla fall tre av dem).

Chimamanda Ngozi Adichies benämns emellanåt såsom ”en av sin generations främsta afrikanska författare”. Jag har fastnat för hennes speciella berättarröst och fängslas av hennes litterära ton och miljö- och personbeskrivningar. Läser du Adichies böcker så lär du dig mer om Nigerias historia, men också i flera fall om känslan av ”mitt-emellan” som drabbar dem som väljer att lämna landet och inte minst om att vara människa. Läs förslagsvis En halv gul sol eller novellsamlingen Det där som nästan kväver dig.

Mitt andra tips är (jag tenderar att upprepa mig jag vet) Etgar Kerets Åtta procent av ingenting, som är en samling noveller som blir små ögonblicksbilder om hur det är att vara ung i Israel och leva i skuggan av den konflikt som vi är vanligtvis får ta del av. Både humoristisk som tankeväckande.

Den sista boken har jag inte skrivit om på bloggen då jag läste den pre-litteraturkvalster; Ishmael Beahs Lång väg hem: en barnsoldats berättelseär en självbiografisk (?) bok och handlar Ishmaels tid som barnsoldat inbördeskrigets Sierra Lione. Det har dock ifrågasatts huruvida den är självupplevd eller inte (läs mer här). Men faktum kvarstår: det är en viktig historia om alla de barn som används i krigföring.

Vad har du för lästips?

Ibland hamnar du i det där litterära ingenmanslandet där du inte kan gå vidare. Den där känslan som infinner sig när du läst en riktigt riktigt bra bok och du har svårt att gå in i nästa. Lite handfallen står man där och sjunker ner i den litterära kvicksanden. För stunden är du övertygad om att du aldrig kommer att läsa en lika bra bok igen. Någonsin. Den bästa är läst. Eller en riktigt gripande bok, som fortsätter krama liv ur hjärtat på dig eller får dig att rysa i obehag, även när du slutat läsa. Läsningen måste helt enkelt få leva en stund till, värka ut och det måste tänkas klart.

Läslusten och läsnyfikenheten pockar dock på din uppmärksamhet och du vet ju att någonstans så borde det finnas en lika häftig läsupplevelse som bara väntar. Då kan det vara perfekt med att bryta med annan slag av litteratur, såsom noveller eller andra korta textsamlingar. För att bokstavligen klippa av den där litterära navelsträngen.

Nu till saken. Jag behöver din hjälp med att finna nya spännande textsamlingar, förslagsvis bra novellsamlingar. Under föregående år läste jag några riktiga guldkorn som jag kan passa på att tipsa om: Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig och Etgar Kerets Åtta procent av ingentingHär hemma har jag Nära hem av Alice Munro och Fel grav och andra berättelser av Kelly Link. Jag tänker även lämna inköpsförslag till det lokala biblioteket om Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank (ja vet jag borde hoppat på novellcirkeln). Men jag behöver fler.

Vad har du för lästips på novellsamlingar eller andra korta texter?

Årets novellist 2012

Som ”mellan-böcker-läsning” eller till och med ”under-tiden-läsning” är en riktigt bra novellsamling perfekt. Noveller ska du dock läsa en och en, då och då, som litteraturens smågodis, för att kunna njuta av genrens storhet.

En samling har varit utöver det vanliga. Den berörde och ruskade om. Jag skrattade med och förfasades över. Helt enkelt lysande!

Årets novellist 2012: Etgar Keret med novellsamlingen Åtta procent av ingenting, Bastion (2009)

7dcd2f78a73c11e18cf91231380fd29b_7

:::

Litteraturkvalster listar lästa böcker 2012. Se även:
Årets provokation
Årets omslag
Årets överraskning
Årets tankeväckare
Årets mest minnesvärda
Årets författare
Årets nervkittlare
Årets huvudperson

Litterär separationsångest

Ibland är det så svårt att lägga en bok bakom sig. Att klippa navelsträngen. Att gå vidare. Man flyter lite lätt i separationsångest och vill liksom gå tillbaka i tiden och ha det där bra framför sig. Då kan det vara passande att varva sin läsning med en annan slag av litteratur. För att bokstavligen klippa av den där litterära navelsträngen. Jag talar om korta texter, som gjorda för att hänföra, underhålla och stundtals låta läsaren falla ner i vemodig eftertanke och man blir med andra ord distraherad från sin avtagande bokångest. Även om du inte gillar noveller så kan den här typen av texter vara något för dig. De passar perfekt för att ha i handväskan, för sköna stranddagar eller kalla bussturer. De har ofta ett snabbt språk, direkta och med ett humoristisk inslag. Ni ska få tre tips.

Den första är Dan Rhodes Skeppsbrott och hundra andra berättelser om kärlek, som består av 101 kortnoveller på 101 ord vardera. Vald berättarteknik gör naturligtvis att nivån skiftar (kan tänkas vara begränsande emellanåt) men där återfinns smått genialiska små berättelser. Du skrattar. Du skakas om och då och då sätter du det där skrattet i halsen.

Ur: Kan du inte bara vara pinsamt tyst

Ovan text är hämtad ur Kan du inte bara vara pinsamt tyst som är en samling texter och illustrationer som ger eftertänksam eftersmak. De är författade av Tomas Kindenberg och illustrerade av Stefan Bladh och Fredrik Tjernström. Perfekt bok att ge bort då den är både läsvärd och grafiskt snygg. 

Klicka på bilden nedan så kan du läsa fler utdrag ur boken:

Klicka på bilden för att läsa ett utdrag

Kan du inte bara vara pinsamt tyst och nästkommande och avslutande lästips har jag fått från Bia Sigge (@biaSparrow) och hon har (likt mig naturligtvis) excellent lässmak (!).

Den som har kommit att bli min absoluta favorit är Etgar Kerets Åtta procent av ingenting (lysande titel!). Knivskarp. Humoristisk. Överraskande. Mycket tänkvärda små och intensiva samtidsberättelser från Israel. I skuggan av det land som vi är vana vid att läsa om. ”Det är en intim, liten värld, befolkad av vardagshjältar och nobodies, och fylld av sin egen omvälvande dramatik.” (http://www.boktipset.se/bok/atta-procent-av-ingenting)

En bok i sig som skapar litterär separationsångest.