Vargarnas historia av Emily Fridlund

Vi måste prata om Vargans historia! Vi måste prata om utanförskap, om negligerande, om vad som gör en familj – en flock. Vi måste också tala om Lindas – eller hette hon Mattie eller kanske Madeleine – intresse i mr Grierson och hennes besatthet av Patra? Vi måste också prata om religion och grupper som lever som en ideologiskt isolerad grupp – kan vi kalla det sekt?

Vilken tur att jag ska bokcirkla om Vargarnas historia av Emily Fridlund – boken som är en del av ett läsretreat i Varberg. Boken väcker många frågor och ambivalenta känslor, som bör bearbetas med andra. Hade det inte varit för denna bokcirkel så hade nog boken inte fångat mitt öga, men nu är jag djupt tacksam att jag fick upp ögonen för den. Det visade sig vara en riktig Fanny-bok – det är en suggestiv stämning med mörker i många olika lager i historien.

Femtonåriga Linda bor långt ut i skogen med sina föräldrar – hemmet som en gång i tiden har varit ett kollektiv där gruppen stod över individen. Den lilla familjen som stannade är på många sätt säregen där skogen och sjön blir Lindas enda sysselsättning. Föräldrarna, som på sätt och vis fortfarande lever i ett mentalt kollektiv och som eftersträvar att leva utanför resten av samhället, lämnar Linda att ta hand om sig själv, vilket gör att du känner extra för den ensamma flickan.

En dag flyttar en ny familj in i ett stort hus på andra sidan sjön. Linda fascineras av den spirituella och varma Patra, som suktar efter sällskap och barnvakt åt 4-årige Paul. Lindas intresse för familjen är tämligen gränslös och hon sugs in i dess gemenskap. Fascination övergår snart till besatthet och för att kunna fortsätta vara en del av familjen väljer hon att se åt andra hållet med den vanvård som Paul utsätts för och som leder till tragedi. Lindas karaktär väcker på så vis en hel del ambivalenta känslor hos läsaren. Samtidigt som du vill krama den ensamma flickan vill man samtidigt ruska om henne och skrika ut din frustration.

Vargarnas historia är Emily Fridlunds debut, vilket är ganska fantastiskt. Det är en stark och annorlunda historia om ensamhet och tillhörighet, om fanatism, om familj och samtidigt en poetisk berättelse om att växa upp.

Författarporträtt: Doud Knutson
Bokomslag: Sofia Scheutz

Preppar, peppar och packar inför läsretreat

Nästa helg ska jag äntligen åka på min första läsretreat. Avundsjukan har lagt sig tung över sinnet när bokbloggare åker på diverse läsresor till herrgårdar, hotell och europeiska storstäder. Nu äntligen så synkar den mentala hälsan med resmålet och jag behöver bara ta mig till grannstaden där jag ska vältra mig i lugn och ro från fredag till söndag.

Jag ser fram emot en riktig egen-tidshelg där det är helt okej att vara osocial mitt i det sociala och bara läsa. Jag ser också fram emot att bubbla (i diverse olika betydelseformer), äta gott och skratta med härliga bokvänner.

Min läsplanering har alltid varit något defekt så jag har ingen aning just nu vilka böcker jag ska ha med mig, men tar jag bara med mig läsplattan så är jag safe i och med Storytel och i annat fall kan jag ta random böcker i de enorma bokhögar som fyller vår eldstad i TV-rummet (högarna som nu faktiskt har nått golvet och som inom kort månne ta över hela rummet). I rubriken anger jag att jag packar, men det är lögn och förbannad dikt, men min förkärlek för allitterationer går här före sanningen.

Läsretreatet avslutas med en bokcirkel om Emily Fridlunds Vargarnas historia, som jag läser i detta nu. Boken väcker så många tankar, frågor och frustration så det ska bli oerhört skönt att kunna ventilera denna med andra. Helst hade jag haft någon som sitter bredvid mig under hela läsningen så jag kan få ur mig allt i läsande stund, men jag får snällt ge mig till tåls en vecka till. Bara en vecka till.