Sa ni tjugohundranitton?!

Den här lilla bloggen har verkligen blivit åsidosatt, försummad, ja rent ut sagt vanvårdad. Jag har verkligen fått kämpa med läsningen under den senare halvan av 2018 och la helt ner den under de sista två månaderna. Besynnerligt. Det är besynnerligt hur läsning kan kännas som något betungande, när jag egentligen vet att läsningen kan bidra till att resten av världen inte känns så tung och mörk. Besynnerligt, men man gör inte alltid det som är bra för kropp och själ (Hej utebliven träning!). Ämnet är dock inte obekant och jag har mött detta ökenlandskap tidigare. Och ja jag vet, det är tråkigt att läsa inlägg om utebliven läslust, men dessa fattiga rader får bli ett försök att väcka skrivlusten till liv.

Mitt läsmål för föregående år var 52 böcker och jag låg i fas under hela första halvan av året. Det tog stopp vid 30 böcker och det får väl sägas vara bättre än 0, eller? På Kulturkollo har jag dock kämpat på och på årets sista dag publicerades min lista över Kulturåret 2018, som får fungera som något av en sammanfattning. Av dessa 30 böcker är det följande som jag har markerat som favoriter (vill du läsa mina tankar kring dessa så finner du dem här:  Lästa 2018):

Nytt år, nya tag. Jag måste komma igång med läsningen. Måste.

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Här sitter jag och försöker finna rätt ord för att beskriva Elizabeth Strouts Mitt namn är Lucy Barton. Ord som enastående, fantastisk och fenomenal dyker upp och ja – i brist på stilistiskt mer spännande beskrivning – får jag säga just det: den är enastående, fantastisk och fenomenal.

Lucy Barton ligger på sjukhus i sviterna efter vad som torde vara en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök påbörjas ett trevande samtal för att se om det finns en väg tillbaka till varandra.

Elizabeth Strout skildrar den komplicerade kärleken mellan Lucy och hennes mor. Strout har en enastående förmåga att skildra relationer och med små medel får mig andlös och sorgfull. Texten är sparsmakad men känns på djupet. Det finns så mycket osagt mellan de båda kvinnorna, så mycket frustration och ilska, men också kärlek, som bubblar under ytan.

Kommer jag att läsa mer av Elizabeth Strout? Definitivt! En författare som sätter mig rakt ner i ett rum fyllt av ångest, frustration, men också kärlek. Boken och samtalen mellan Lucy och hennes mor berör så mycket – fattigdom, åttiotalets AIDS-epidemi, övergrepp och krossade drömmar och äktenskap.

Författarporträtt: Leonardo Cendamo
Bokomslag: Sara R. Acedo