Fejk av E. Lockhart

Men hörrö Lockhart: vad hände? Först läser vi Kanske det är det allt du behöver veta och vi (läs: jag) gillade särskilt den sarkastiska, ironiska och humoristiska Candace och blev smått förälskad i Lockharts språkliga lekfullhet. Sen kommer den feministiska Den ökända historien om Frankie Landau-Banks och jag älskade den såväl på grund av den ursköna Frankie som för författarens lekfulla språk.

Senast har Fejk getts ut på svenska och ja ni förstår, av introt att döma, att jag blev något besviken. Berättartekniskt så gillar jag den och den kräver sin läsare då den berättas baklänges. Varje nytt kapitel hoppar tillbaka någon dag, några veckor och Lockhart lyckas trots detta att hålla uppe den röda tråden genom historien. Det är dock du som läsare som måste hålla tanken klar och binda samman det du läser – å ena sidan intressant och kul initialt att lägga pusslet, å andra sidan så tröttnar jag något efter hand.

Jule är arton år och har spenderat delar av sin barndom på ett barnhem tillsammans med sin bästa vän Imogen Sokoloff. Jule är en fajter och en kameleont i olika skepnader. Imogen är den karismatiska arvtagerskan. Jule är på rymmen. Imogen är på rymmen. Eller? Vem är egentligen Jule? Vem rymmer från vem? Ja så mycket mer än de förvirrande meningarna kan jag skriva utan att spoila historien. Osäker om jag överhuvudtaget skulle kunna spoila så här i efterhand då jag – i ärlighetens namn – inte riktigt hängde med i vad som egentligen hände. Det blir något för många hjärnk(r)amper så jag slutar helt enkelt att försöka.

Vad mer gör mig besviken? Jag saknar den feministiska käftsmällen som Frankie gav oss. Intellektuellt fattar jag ju att Lockhart har all rätt i världen att skriva i vilken stil hon än vill, men Fejk har – i jämförelse med hennes tidigare böcker – för luftigt innehåll, för lite substans. Det känns som att förtjänsten slutar vid det berättartekniska – vid baklängeshistorien – så mycket att det väsentliga stoffen kom i skymundan.

Missförstå mig rätt – Fejk är helt okej, men inte det du förväntar dig. Du sökte en Den ökända historien om Frankie Landau-Banks och fick en baklängeshistoria. Du är besviken.

Författarporträtt: Heather Weston
Bokomslag: Sanna Sporrong

Annonser

Årets bästa böcker 2015

Har man begåvats med ett guldfiskminne såsom undertecknad så kan detta att lista böcker vara en vansklig företeelse. Trots att jag har stor hjälp av bloggen och diverse boklistningssidor såsom Goodreads och Boktipset, så är det en utmaning som heter duga att hitta (läs: komma ihåg) de där guldkornen som glänser aningens mer än de andra.

Jag har fått sålla hårt och har gått från ett tjugotal böcker till femton. Någonstans måste gränsen dras och färre än femton var faktiskt en omöjlighet. När jag gav mig själv tillåtelse att lista femton så innebär det i praktiken att jag har fått stryka några som verkligen – egentligen – förtjänar en plats, t.ex. Fowlers Vi är alla helt utom oss och Nelsons Jag ger dig solen. De är riktigt, riktigt bra. Bara så ni vet.

Utan inbördes ordning är 2015 års bästa böcker (vill du läsa om aktuell bok så klicka på bilden):

 

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Igår recenserade jag Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart och skrev bland annat ”Berättarrösten i Den ökända historien om Frankie Landau-Banks är full av humor och ironi och jag älskar det! Lockhart och jag kommer nog att slå följe ett tag och jag ser redan fram emot vad som komma skall. Här kan du läsa hela recensionen.

Under eftermiddagen konfererade delar av Kulturkollo om boken och vi var tämligen ense om att hylla den. Läs om våra tankar kring Frankie, språket, miljön och det feministiska budskapet:  Kulturkollo konfererar Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart 

Sommarläsning

7030777627_825006e81d_k

Bookworm” av Nathan O’Nions

Jag har blivit utmanad av Mias bokhörna att göra en sommarenkät. Tack Mia! Här kommer mina svar:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinnas läsas i sommar?

Oj, fastnar på första frågan. Jag har inte skrapat samman en semesterlista. Jag attackläser just nu. In bland olästa, välj en bok fort innan du tappar läslusten. Men nu när jag tänker på det så finns det några som jag verkligen vill hinna med: Chimamanda Ngozi Adichies Americanah, Den sista delen i Engelforstrilogin: Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, E. Lockharts  Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, Marina Bellezza av Silvia Avallone, och så vill jag läsa ut Carolina Ramqvists Alltings början (och så hade det ju varit kul att få plöjt SvB:s höstkatalog). Nu när jag tänker på det kan jag säkert rabbla tio böcker till som står och väntar i bokhyllan som jag verkligen, verkligen vill hinna läsa.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att tag i?

Jag har många – jag lider av att tvångsmässigt köpa in och lagra böcker, som jag sen tappar lusten för att läsa för att de står här och samlar damm och så köper jag tvångsmässigt in fler böcker istället. Frågor på det? För att nämna några: Hilary Mantels Wolf hall och Marlene Van Niekerks Agaat (mentalt så är det tiokilosböcker vid det här laget).

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?

I tystnad någonstans. Stranden (vilket egentligen är en ouppnådd dröm då jag har två barn att passa och kan inte försjunka in i en bok) och i trädgården.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa någonstans?

I soffan, möjligtvis i trädgården beroende på väder.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Nej, nopp, no – jag jinxar den då!

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?

Maj-Gull Axelssons Jag heter inte Miriam, Bea Uusmas Expeditionen – Min kärlekshistoria och Jennifer Clements En bön för de stulna eller Vägen av Cormac McCarthy eller Älskade av Toni Morrison. En bok? Stoppa mig!  

7. Strand eller hängmatta?

Strand

8. Deckare eller roman

Jag varvar gärna, men är ingen storkonsument av deckare, så svaret får bli: roman.

9. Favoritgenre?

Jag är en eländesläsare, d.v.s. samtidsrealism/diskbänksrealism, men varvar friskt för att mäkta med att läsa det tunga. Jag läser också en hel del cross over/ungdomslitteratur, med det gemensamt att det i grund och botten handlar om relationer.

10. Tagga 3 andra:

Du! Ja, du. Häng på!

Årets bästa böcker 2014

Med min otroligt, näst intill fascinerande, knappa, karga och skrala läslista så torde en ordentlig genomlysning anno 2012 vara omöjlig att göra. Jag bryr mig inte om att räkna dem, skapa diagram eller tabeller. Jag bryr mig inte om att summera antal sidor, genrer, författarländer eller antal inlägg de genererat. Jag bryr mig inte om att gruppera dem i olika Årets bästa-kategorier, mer än det jag gjort på Kulturkollo. Vad jag dock kan göra är att berätta vilka böcker jag tyckte allra, allra bäst om. De är fem till antalet. Hade listan bara inkluderat en titel så hade det varit den sista (på så vis har jag flaggat för vilken som var bäst of the bäst).

Kanske-ar-det-allt_framsida_slutversion-for-webb-140805-209x300E Lockharts Kanske är det allt du behöver veta (Lavender Lit, 2014). Visst är det så att de böcker man minst anar blir de bästa läsupplevelserna. Lavender Lit det lilla nystartade förlaget och lilla syster till Kalla kulor gav ut en bok som till synes ser lite blygsamt feelgood:ig ut. Men boken kom att bli en av årets höjdpunkter. Så oväntad. Så välskriven och så jag-tappar-nästan-boken-i-ren-skräckblandad-förtjusning-vändpunkt (ursäkta om jag höjer förväntningarna till orimlighetens gräns, men ni kan ju glömma att ni läst det här).

atn1024_Låt vargarna kommaCarol Rifka Brunts Låt vargarna komma (X-publishing, 2013). Man blir onekligen väldigt berörd av berättelsen om June och hennes sorg efter morbror Finn. Det är svårt att tro att detta är en debut då den är tämligen mångbottnad och komplex. Jag gillar särskilt hur Carol Rifka Brunt sakta nystar upp alla relationer, låter oss utforska dem för att sedan försöka komma till ett eller annat avslut. Och allt detta utan att bli sentimental och vi måste inte tycka om allt som personerna gör, inte ens June. Att jag sen fick tillfälle att prata om boken med Carol Rifka Brunt under bokmässan förhöjde självlärt läsupplevelsen än mer.

9789174293616Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Bonnier Pocket, 2013). Jag har tidigare inte läst något av Winterson, men det ska det bli ändring på. Detta kom att bli en av mina starkaste läsupplevelser under 2014. Vilket språk! Vilken känsla! ”Den handlar om att finna kärleken och att som vuxen lära sig att älska, vilket hon aldrig fick lära sig som barn. Och inte minst handlar den om kärleken och passionen till litteraturen.”

716-linderborg-pocket-200x315Åsa Linderborgs Mig äger ingen (Storyside, 2009). Linderborgs fantastiska porträtt av pappa Leif. ”Det är med sorg och bitterhet som Linderborg låter oss ta del av hennes uppväxt. Men samtidigt dryper texten av kärlek till fadern. Han är mångfacetterad och helt enkelt väldigt mänsklig. Om än inte helt förmögen att ta hand om sin lilla flicka. Läs, läs, läs! Eller varför inte: lyssna!”

527_PressImage111Avslutningsvis Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam (Brombergs, 2014). Jag blev så berörd att jag aldrig fick till en text om boken. Trots att det har gått mer än två månader sedan jag läste den så tänker jag på den ofta. Näst intill dagligen. Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? Hur kunde hon hålla sin identitet hemlig under så många år? Årets bästa bok!

Goodreads Choice Award 2014

Årets Goodreads Choice Award 2014 är avgjord och alla vinnarna kan du se här.

Extra kul är att se att E. Lockhart vann i kategorin Young Adult Fiction, med sin Kanske är det allt du behöver veta.

10424255_10152927840802028_4142787302061280225_n

Så här skrev jag bland annat om den i oktober:

Det är en historia som är såväl finurlig som oväntad och jag gillar särskilt hur författaren låter huvudkaraktären Candace, historiens jag, ha en sarkastisk, ironisk och humoristisk röst.

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.
Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käkar markerade och vår tennisservar aggressiva.

Det spelar ingen roll om en skilsmässa sliter sönder musklerna i våra hjärtan så att de knappt orkar slå längre. Det spelar ingen roll om våra ärvda pengar börjar ta slut eller om kreditkortsräkningarna ligger obetalda på köksbänken. Det spelar ingen roll om det står en samling pillerburkar på nattduksbordet.”

Familjen Sinclair tillbringar alla somrar på en privat ö där mor- och farföräldrarna har byggt fyra hus till sig och sina tre döttrar. Cadance, äldsta barnbarnet, och hennes två jämnåriga kusiner och en vän till familjen blir en liten grupp som umgås tätt under loven.

Under den femtonde sommaren händer dock en olycka och Candance hittas på en strand, iklädd endast underkläder och utan minne vad som har hänt. När hon återvänder till ön två år senare har fler tragedier drabbat familjen Sinclair; Familjens patriark har mist sin fru, skilsmässor har ägt rum och det bråkas ständigt om pengar och arv. Händelser som trycks undan av perfekta leenden och raka ryggar. Candance har dock fortfarande stora minnesluckor och hon söker nu sanningen på vad som egentligen hände den där sommaren. Varför vill inte, kan inte, får inte kusinerna prata om den femtonde sommaren? Vilka hemligheter gömmer sig bakom familjens fina yta? Vem har sanningen?

Jag gillar verkligen Lockharts sätt att skriva och hur hon använder sig av upprepningar och har ett yvigt bildspråk, till exempelvis när pappan lämnar familjen precis innan den ödesdigra sommaren:

”Pappa ställde in den sista resväskan i baksätet på vår Mercedes (mamma fick bara behålla Saaben) och startade motorn. Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. Jag stod på gräsmattan och jag föll. Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ut ur bröstkorgen och ner i en blomsterrabatt. Blodet strömmade taktfast ur det öppna såret, och sedan ur mina ögon, mina öron, min mun. Det smakade salt och nederlag. Den stora röda skammen i att vara oälskad spred sig över gräsmattan framför huset, över stenarna på gångvägen, över trappan till verandan. Mitt hjärta sprattlade bland pionerna som en laxöring på land. Mamma tappade tålamodet. Hon sa att jag skulle skärpa mig. Var normal nu, sa hon. Med en gång, sa hon.”

Det är familjekonflikter, hemligheter och sanningssökande. Det är pengar, sommarlov och kärlek. Jag vågar inte yppa så mycket mer utan att avslöja allt för mycket. Det är en smart historia med en speciell stil, som kanske inte uppskattas av alla, men definitivt av mig! Kort och gott: läs den!

* * *

Vill du själv höra Lockhart berätta om sin bok och oväntade vändpunkter i andra böcker kan du göra det i klippet nedan. En extra guldstjärna till Lockhart då hon hyllar Gillian Flynns Gone girl.

 

Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart

Det nystartade bokförlaget Lavender Lit är, som de skriver själva, Kalla Kulors lillasyster. ”Medan brorsan odlade skägg och gick på hårdrockskonserter, engagerade sig i samhällsdebatt och pluggade ekonomi och management, lyssnade Lavender Lit på indiepop och läste böcker som fick henne att skratta, fulgråta och tänka stora tankar om livet i stort och smått. Hon startade bokcirklar för att få dela sitt intresse för de litterära världarna med likasinnade, hon tittade på Kulturnyheterna och stod alltjämt i kö till Kulturhusets kassa.” Det ska bli spännande och följa deras utgivning.

Än så länge har förlaget gett ut tre böcker och jag har läst en av dem: Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Det är en historia som är såväl finurlig som oväntad och jag gillar särskilt hur författaren låter huvudkaraktären Candace, historiens jag, ha en sarkastisk, ironisk och humoristisk röst.

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.
Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käkar markerade och vår tennisservar aggressiva.

Det spelar ingen roll om en skilsmässa sliter sönder musklerna i våra hjärtan så att de knappt orkar slå längre. Det spelar ingen roll om våra ärvda pengar börjar ta slut eller om kreditkortsräkningarna ligger obetalda på köksbänken. Det spelar ingen roll om det står en samling pillerburkar på nattduksbordet.”

Familjen Sinclair tillbringar alla somrar på en privat ö där mor- och farföräldrarna har byggt fyra hus till sig och sina tre döttrar. Cadance, äldsta barnbarnet, och hennes två jämnåriga kusiner och en vän till familjen blir en liten grupp som umgås tätt under loven.

Under den femtonde sommaren händer dock en olycka och Candance hittas på en strand, iklädd endast underkläder och utan minne vad som har hänt. När hon återvänder till ön två år senare har fler tragedier drabbat familjen Sinclair; Familjens patriark har mist sin fru, skilsmässor har ägt rum och det bråkas ständigt om pengar och arv. Händelser som trycks undan av perfekta leenden och raka ryggar. Candance har dock fortfarande stora minnesluckor och hon söker nu sanningen på vad som egentligen hände den där sommaren. Varför vill inte, kan inte, får inte kusinerna prata om den femtonde sommaren? Vilka hemligheter gömmer sig bakom familjens fina yta? Vem har sanningen?

Jag gillar verkligen Lockharts sätt att skriva och hur hon använder sig av upprepningar och har ett yvigt bildspråk, till exempelvis när pappan lämnar familjen precis innan den ödesdigra sommaren:

”Pappa ställde in den sista resväskan i baksätet på vår Mercedes (mamma fick bara behålla Saaben) och startade motorn. Sedan tog han fram en pistol och sköt mig i bröstet. Jag stod på gräsmattan och jag föll. Kulan slet upp ett stort hål och mitt hjärta rullade ut ur bröstkorgen och ner i en blomsterrabatt. Blodet strömmade taktfast ur det öppna såret, och sedan ur mina ögon, mina öron, min mun. Det smakade salt och nederlag. Den stora röda skammen i att vara oälskad spred sig över gräsmattan framför huset, över stenarna på gångvägen, över trappan till verandan. Mitt hjärta sprattlade bland pionerna som en laxöring på land. Mamma tappade tålamodet. Hon sa att jag skulle skärpa mig. Var normal nu, sa hon. Med en gång, sa hon.”

Det är familjekonflikter, hemligheter och sanningssökande. Det är pengar, sommarlov och kärlek. Jag vågar inte yppa så mycket mer utan att avslöja allt för mycket. Det är en smart historia med en speciell stil, som kanske inte uppskattas av alla, men definitivt av mig! Kort och gott: läs den!