Förstlingsverk och färskingar

Den här veckan handlar det om debuter och debutanter på Kulturkollo. Temageneral är ingen annan än undertecknad. Några minnesvärda debuter är bland annat M.L. Stedmans Fyren mellan haven, Himlen börjar här av Jandy Nelson och Hatties liv av Ayana Mathis. Och och Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt! Och och och Mississippi så klart av Hillary Jordan! Åh Jhumpa Lahiris Den indiske tolken!

Ja, ni ser det finns många minnesvärda debuter. Fler hittar du i inledningsinlägget för temaveckan Debuter och debutanter på Kulturkollo. In och läs vettja!

Annonser

Årets bästa böcker 2014

Med min otroligt, näst intill fascinerande, knappa, karga och skrala läslista så torde en ordentlig genomlysning anno 2012 vara omöjlig att göra. Jag bryr mig inte om att räkna dem, skapa diagram eller tabeller. Jag bryr mig inte om att summera antal sidor, genrer, författarländer eller antal inlägg de genererat. Jag bryr mig inte om att gruppera dem i olika Årets bästa-kategorier, mer än det jag gjort på Kulturkollo. Vad jag dock kan göra är att berätta vilka böcker jag tyckte allra, allra bäst om. De är fem till antalet. Hade listan bara inkluderat en titel så hade det varit den sista (på så vis har jag flaggat för vilken som var bäst of the bäst).

Kanske-ar-det-allt_framsida_slutversion-for-webb-140805-209x300E Lockharts Kanske är det allt du behöver veta (Lavender Lit, 2014). Visst är det så att de böcker man minst anar blir de bästa läsupplevelserna. Lavender Lit det lilla nystartade förlaget och lilla syster till Kalla kulor gav ut en bok som till synes ser lite blygsamt feelgood:ig ut. Men boken kom att bli en av årets höjdpunkter. Så oväntad. Så välskriven och så jag-tappar-nästan-boken-i-ren-skräckblandad-förtjusning-vändpunkt (ursäkta om jag höjer förväntningarna till orimlighetens gräns, men ni kan ju glömma att ni läst det här).

atn1024_Låt vargarna kommaCarol Rifka Brunts Låt vargarna komma (X-publishing, 2013). Man blir onekligen väldigt berörd av berättelsen om June och hennes sorg efter morbror Finn. Det är svårt att tro att detta är en debut då den är tämligen mångbottnad och komplex. Jag gillar särskilt hur Carol Rifka Brunt sakta nystar upp alla relationer, låter oss utforska dem för att sedan försöka komma till ett eller annat avslut. Och allt detta utan att bli sentimental och vi måste inte tycka om allt som personerna gör, inte ens June. Att jag sen fick tillfälle att prata om boken med Carol Rifka Brunt under bokmässan förhöjde självlärt läsupplevelsen än mer.

9789174293616Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Bonnier Pocket, 2013). Jag har tidigare inte läst något av Winterson, men det ska det bli ändring på. Detta kom att bli en av mina starkaste läsupplevelser under 2014. Vilket språk! Vilken känsla! ”Den handlar om att finna kärleken och att som vuxen lära sig att älska, vilket hon aldrig fick lära sig som barn. Och inte minst handlar den om kärleken och passionen till litteraturen.”

716-linderborg-pocket-200x315Åsa Linderborgs Mig äger ingen (Storyside, 2009). Linderborgs fantastiska porträtt av pappa Leif. ”Det är med sorg och bitterhet som Linderborg låter oss ta del av hennes uppväxt. Men samtidigt dryper texten av kärlek till fadern. Han är mångfacetterad och helt enkelt väldigt mänsklig. Om än inte helt förmögen att ta hand om sin lilla flicka. Läs, läs, läs! Eller varför inte: lyssna!”

527_PressImage111Avslutningsvis Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam (Brombergs, 2014). Jag blev så berörd att jag aldrig fick till en text om boken. Trots att det har gått mer än två månader sedan jag läste den så tänker jag på den ofta. Näst intill dagligen. Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? Hur kunde hon hålla sin identitet hemlig under så många år? Årets bästa bok!

Lördag – mässdag, mingel och middag

Gårdagens mässa, likt torsdagens, spenderade jag på mässgolvet. I alla fall de fem minuter som jag orkade med denna ofantliga massan människor som befinner sig där just under lördagen. Jag hann dock med en del inköp – big surprice! Och precis som förlagen säkerligen har tänkt så blev det spontana inköp just för att författaren själv var i montern och signerade. Klart man vill ha det! Hej Josefine Lindén! Hej Nina Hemmingsson!

Vad vore en bokmässa utan bokbloggarmingel? ”Bara” en bokmässa. I sedvanlig ordning fanns där ett finfint bokbord där man fick ta tills man skämdes. Dessutom fick vi också finbesök då Carol Rifka Brunt besökte och signerade sin fantastiska Låt vargarna komma. Dagen rundades av med en mycket trevlig bokbloggarmiddag på en tapasrestaurang.

 

Höstens pockettips 2014

Några böcker som förblivit olästa och som under hösten 2014 kommer att släppas på pocket:
97814526_blackoutcmyk_107149789175033174 9789175033600 mãn-189x300 Skärmavbild 2014-08-14 kl. 10.50.49 9789127134317 De_osynligaPOCKETft_6739 dumy_snobaret_6523  Här-är-jag-nu-180x283 555  Pockettips på böcker jag har läst:

Läs om vad jag tyckte om Gone girl här, Låt vargarna komma här och September här.

Låt vargarna komma

Ibland slår den där känslan till direkt att det här är en bok för mig och då gäller det att fort få på sig de där skygglapparna; ducka, blunda, sätta fingrar i öronen och ”lala” mig igenom bloggflödet.  Många är de böcker, filmer och TV-serier som jag, både med hjälp av andra och på egen hand, har haft alldeles för höga förväntningar på och som sen har krossats i ett svidande anti-klimax. En anledning varför jag föredrar att läsa nyutgivet. Men nog om detta – jag ska ju faktiskt berätta om en bok som jag gillar alldeles särskilt (och jag är inte ensam om detta har jag förstått): Carol Rifka Brunts debutroman Låt vargarna komma.

hämtaJune är som de allra flesta fjortonåringar; både skör och stark på en och samma gång och fullt upptagen med att finna sig själv i en förvirrad omvärld. Hon är dock samtidigt unik i sitt slag där hon emellanåt leker sig bort i ensamma rollspel. June ser bara att det finns en person i hela världen som förstår sig på henne och det är morbror Finn Weiss, som är en känd konstnär. Finn som snart kommer att försvinna ur historien då han dör (vilket står klart redan från början) i aids. En sjukdom som under -80-talet fortfarande väckte fler frågor än svar.

Till skillnad mot Gardells romansvit så är sjukdomen och döden inte speciellt närvarande i historien, utan livet, ensamheten och vänskapen. Det är Junes historia och hennes sorg, tankar och relationer man följer. Hur överlever man när den enda dör?

I Låt vargarna komma finns även plats för berättelsen om Finn och hans syster (Junes mamma), om Junes sköra relation med syster Greta och inte minst om Finn och hans s.k. ”specielle vän” Toby. Varför har inte June känt till honom tidigare? Kommer såren mellan systrarna någonsin läka?

Man blir onekligen väldigt berörd av berättelsen och det är svårt att tro att detta är en debut då den är tämligen mångbottnad. Jag gillar hur Carol Rifka Brunt sakta nystar upp alla relationer, låter oss utforska dem för att sedan försöka komma till ett eller annat avslut. Och allt detta utan att bli sentimental och vi måste inte tycka om allt som personerna gör, inte ens June.

Har jag något att invända emot då? Ja, med en överhängande risk att jag blottar min okunskap så har jag svårt för symbolism. På samma vis som jag gärna hade plockat bort den vita älgen i Torka aldrig tårar utan handskar, så har jag svårt för den här tavlan som får en central roll i historien. Jag får väl också erkänna att jag har svårt för vargarna. Men med det sagt så blir boken inte mindre bra för det.

Avslutningsvis så kan jag bara säga: Läs den! Du får ta del av allt: liv, död, vänskap, systerskap, föräldraskap och inte minst kärlek.

 

Höstlängtet

Utanför fönstret har faktiskt höstfärgerna börjat så smått att tränga igenom vårens grönska. Å ena sidan gillar jag tända-ljus-mörker, filt-i-soffan-väder och läsmys. Å andra sidan dör jag så smått inombords. Så trots att jag kan längta efter tända-ljus-mörkret så har jag sällan förstånd nog kvar att uppskatta det. Jag och höst och vinter går med andra ord inte så bra ihop. Det blir en period av självömkan, gnäll och själsligt mörker. För att sedan fram emot vårkanten sakta vakna till liv, krypa fram ur idet och slicka såren.

Ett ljus i mörkret finns det dock. Höstutgivningen! I veckans bokbloggsjerka vill Annika att vi berättar vilka böcker vi längtar mest efter.

Det är en fantastisk litterär höst och det är svårt att välja ut de där som man längtar lite extra efter, men här kommer några:

Gone girl av Gillian Flynn
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Glasslottet av Jeanette Walls
Hatties liv av Ayana Mathis
Komma och gå av Taiye Selasi
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Steglitsan av Donna Tartt

höstlängtet

höstlängtet2Hem av Morrison kommer tydligen inte förrän i januari, så det känns väldigt avlägset. Öppen stad av Teju Cole återfanns i såväl vår- som höstkatalogen – undrar just varför (hur som haver nyfiken på).

Alltså jag kan säkerligen rabbla lika många till, men får helt enkelt nöja mig med den listan. Det är en utmanande höst på många vis: vi ställs inte bara inför krypa-under-stenen-humöret utan det klassiska ”så mycket böcker, så lite tid”, same old, same old.