Förstlingsverk och färskingar

Den här veckan handlar det om debuter och debutanter på Kulturkollo. Temageneral är ingen annan än undertecknad. Några minnesvärda debuter är bland annat M.L. Stedmans Fyren mellan haven, Himlen börjar här av Jandy Nelson och Hatties liv av Ayana Mathis. Och och Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt! Och och och Mississippi så klart av Hillary Jordan! Åh Jhumpa Lahiris Den indiske tolken!

Ja, ni ser det finns många minnesvärda debuter. Fler hittar du i inledningsinlägget för temaveckan Debuter och debutanter på Kulturkollo. In och läs vettja!

Det blev smått fantastiskt. Ju.

Äntligen har jag fått lite läsflow och njuter av varendaste sekund. Eftersom jag emellanåt drabbas av lässvackor av episka mått försöker jag sluka vad som slukas kan. Jag har läst sedvanliga pappersböcker, lyssnat på ljudböcker i bilen, under matlagning och under veckohandlingar (ja, jag är den där som står still och skapar köer i mataffärens trånga gångar. That´s me! Förlåt!) och jag har läst på paddan och i mobilen. Jag har med andra ord tagit varendaste dötid till lästid. Jag har läst såväl samtidsrealism, skräck, kärlek som fantasy. Vad behövdes för att få igång denna arma själ? En läshelg med kulturkollarna. Sen bara flöt det på.

Med andra ord; i mina mått mätt en riktigt bra läsmånad. Jag tar gärna en repis under kommande (ja, juli jag tittar på dig!).

Hatties livgirls av Ayana Mathis
Kvinnan i svart av Susan Hill
Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt 
Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel
Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Mitt liv som gift av Anna Mannheimer
Ett folk utan land, av Melina Marchetta
Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Dash och Lilys utmaningsbok av David Levithan

Titlar utan länk blir inom kort recenserade på bloggen.

Ett par favoriter under månaden: Sju dagar kvar att leva och Fyren mellan haven. Har du inte läst dem, så var god gör det.

Okej juli, bring it on!

Hatties liv av Ayana Mathis

I Ayana Mathis debutroman Hatties liv från 2013 tecknas en viktig del av den amerikanska historien och Mathis välskrivna text blir således en viktig del i den amerikanska litteraturhistorien.

Historien handlar om Hattie som föds i Georgia, men som flyr till Philadelphia i norr i hopp om en bättre framtid – men som möter samma dunkla framtidsutsikter och nya besvikelser i livet. I inledningskapitlet är det Hatties egen röst vi hör och vi får ta del av en hjärtskärande historia om hur hon och maken mister sina förstfödda tvillingar i lunginflammation. Ett dramatiskt kapitel som jag fortfarande återkommer till i tanken – inte minst på grund av att vi också har tvillingar, som drabbades av lunginflammation som små. Det blir så nära och man fylls av tacksamhet att det var under 2000-talet och inte 1920-talet som våra barn föddes.

I de resterande kapitlen så är det Hatties barn och ett barnbarn som berättar sin historia och du lär känna Hattie genom deras tankar och förhållande till henne. Det är inte en helt okomplicerad relation hon har till sina barn då hon har fostrat dem hårt för att förbereda dem för den skoningslösa världen utanför hemmets väggar. På samma vis får du även ta del av olika nedslag i den amerikanska historien då vi vandrar från 1925 till 1980 – vi får ta del av såväl väckelserörelsens storhetstid i Alabama, rasismens destruktivitet, kvinnans kamp och underkastelse som Vietnamkrigets fasansfulla påverkan på individen.

Å ena sidan fascineras jag av författarens perspektiv och det historiska skeendet, å andra sidan är jag något besviken på att jag inte slukades till den grad jag hade förväntat mig. Möjligen kan det vara så att läsupplevelsen hade varit bättre om jag läst boken mer intenstivt, men jag kan inte låta bli att tycka att de många berättarrösterna gör att det finns en oönskad distans mellan läsare och berättare. Jag engagerar mig mer i vissa och mindre i andra självklart, men märker också att det senare alternativet växer ju längre jag läser i boken. Det sporadiska tar liksom över djupet i boken. Jag gillar dock att Hattie inte framställs som en speciellt moderlig figur eller genomgod människa – fragmentariskt växer det fram en bild av en kvinna som har mött många besvikelser och sorger och att detta självklart påverkar hur hon hanterar livet framöver. För övrigt är alla personer i boken väldigt mänskliga och mångbottnade, vilket är en stor del av bokens förtjänst.

Andra som läst: Sincerely Johanna och Och dagarna går.

Det stora höstlängtet tränger på

I det stora höstlängtet inkluderades bland mycket annat (det är en särdeles härlig bokhöst vi nu möter) Hatties liv av Ayana Mathis. Det är USA under 1920-talet och Hattie föder och tar själv hand om elva barn och ett barnbarn. Boken beskrivs av förlaget som ”ett gripande och starkt porträtt av en kämpande kvinna”. Genom tolv olika berättarröster ska du få ta del av Hatties liv. Nedan är ett klipp där Mathis intervjuas av självaste Oprah Winfrey.

Nu lottar Anna på Och dagarna går ut ett exemplar av boken och jag vill självklart vara med i tävlingen.

Höstlängtet

Utanför fönstret har faktiskt höstfärgerna börjat så smått att tränga igenom vårens grönska. Å ena sidan gillar jag tända-ljus-mörker, filt-i-soffan-väder och läsmys. Å andra sidan dör jag så smått inombords. Så trots att jag kan längta efter tända-ljus-mörkret så har jag sällan förstånd nog kvar att uppskatta det. Jag och höst och vinter går med andra ord inte så bra ihop. Det blir en period av självömkan, gnäll och själsligt mörker. För att sedan fram emot vårkanten sakta vakna till liv, krypa fram ur idet och slicka såren.

Ett ljus i mörkret finns det dock. Höstutgivningen! I veckans bokbloggsjerka vill Annika att vi berättar vilka böcker vi längtar mest efter.

Det är en fantastisk litterär höst och det är svårt att välja ut de där som man längtar lite extra efter, men här kommer några:

Gone girl av Gillian Flynn
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Glasslottet av Jeanette Walls
Hatties liv av Ayana Mathis
Komma och gå av Taiye Selasi
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Steglitsan av Donna Tartt

höstlängtet

höstlängtet2Hem av Morrison kommer tydligen inte förrän i januari, så det känns väldigt avlägset. Öppen stad av Teju Cole återfanns i såväl vår- som höstkatalogen – undrar just varför (hur som haver nyfiken på).

Alltså jag kan säkerligen rabbla lika många till, men får helt enkelt nöja mig med den listan. Det är en utmanande höst på många vis: vi ställs inte bara inför krypa-under-stenen-humöret utan det klassiska ”så mycket böcker, så lite tid”, same old, same old.