Ett flygplan med 191 passagerare lyfter från New York med Los Angeles som slutdestination. Planet kommer dock att krascha på ett fält i Colorado. 12-åriga Edward Adler är den enda som överlever kraschen.
I Käre Edward av Ann Napolitano får vi i varannat kapitel följa Edward och hans väg tillbaka till livet – som tog en abrupt vändning när såväl hans föräldrar som bror dog i flygkraschen, och några av passagerarnas historia innan de mötte döden. Dessutom hoppar vi fram och tillbaka i tiden och vi får följa passagerarna såväl innan som under flygningen.
Vi får bland annat möta Edwards föräldrar, en unga kvinna som tar ett graviditetstest på flygplanets toalett, flygvärdinnan, en frisinnad och spiritistisk kvinna med bjällror i sin kjol och soldaten som återvänder från Afghanistan.
Parallellt får vi även så småningom följa vad som sker i cockpit. Uttrycket ”det är som att bevittna en bilkrasch i slowmotion” blir i Käre Edward tämligen passande, fast en flygkrasch då. Det dröjer ganska långt in i romanen innan du får ta del av de ångestladdade minuter då kraschen blir oundviklig. Det blir så klart ett ångestpåslag för mig som är sjukt flygrädd och som aldrig är så nära döden som i ett flygplan. Det var inte mycket KBT i den läsningen inte. Dessutom lyssnade jag på Marie Richardsons inläsning, så att snabbt skumma förbi avsnittet var uteslutet.
På tal om Marie Richardson, så lyckas hon som alltid fånga mig och min bristfälliga koncentrationsförmåga. Hon levandegör texten på ett sätt, som verkligen tilltalar mig. Hon framställer historien om Edward på ett välbalanserat sätt och jag har svårt att sluta lyssna.
Men Edward då? Jo, han hamnar hos sin moster Lacey och morbror John, som själva lider av ofrivillig barnlöshet. De är underbara människor, men som också står mitt i sorgen då mostern är syster till Edwards mamma. I kvarteret bor den udda Shay, som blir hans vän och följeslagare genom sorgen.
En dag hittar de låsta väskor i garaget som senare visar sig innehålla brev från anhöriga till passagerarna som dog i kraschen. De två vännerna börjar sakta läsa igenom dem, vilket såklart är både på gott och ont för Edwards läkande.
Det är en mångbottnad roman som innehåller så himla många berörande människoöden. Det är inte bara offren i flygkraschen, utan den modiga och intensiva Shay och relationen mellan Lacy och John. Det händer något inom dem alla och författaren lyckas sätta alla karaktärer på en inre resa. Och så Edwards såklart. Hans sorg över sin bror är hjärtskärande och hur Edward klär sig i broderns kläder för att känna honom nära och leker med tanken om brodern överlevt istället för honom. Dock! Här kommer ett dock! Sorgen över föräldrarna är inte alls så framträdande, vilket gör det hela något märkligt. Ett litet, men ändock ett dock.
Nu kanske ni tror att boken är outhärdligt sorglig, men det är en vacker historia som har lika mycket ljus som eländesmörker. Den inbegriper såväl hopp, kärlek som sorg. Jag kan varmt rekommendera er att lyssna på boken.
Författarporträtt: Jake Chessum
Bokomslag: Jacket design: Sandra Chiu Art direction: Joseph Perez Jacket illustration: Romy Blümel T