Kriget i Syrien har nu pågått i nio år och ingen kan ha undgått bilderna av totalt sönderbombade städer. Kriget tog sin början under den arabiska våren då landsomfattande protester ställde krav på demokrati, respekt för de mänskliga rättigheter och inte minst på Assads avgång. Protesterna möttes med våld av Assads säkerhetsstyrkor och militär. Sedan dess har minst 340 000 människor dödats och över tolv miljoner människor har drivits på flykt. En av alla dessa flyktingar är Sami som idag lever i Paris med en svensk journalist: Eva Nour. Hon skriver under pseudonym om sin syriske älskares livsberättelse i De hemlösa katterna i Homs.

Historien tar sin början innan kriget då Sami växer upp i Homs som ligger i västra Syrien. Hans barndom är trygg med blommande jasmin, dignande apelsinträd och sköldpadda på takterassen. När Sami blir tonåring väcks hans intresse för datorer och han och hans universitetsvänner lyckas så småningom att starta ett billigt och icke statligt (och därmed olagligt) adsl-nätverk. Han umgås med sin flickvän och kör runt i sin rosa Volkswagenbubbla. Livet ser ljust ut för den levnadsglada Sami.

Han kastas dock bryskt in i vuxenvärlden när han tvingas in i militärtjänstgöring och blir – mot sin vilja – själv delaktig i övergreppen mot civilbefolkningen. Han får alltmer erfara regimens förtryck och ställs inför svåra val. Motståndsrörelsen börjar växa sig starkare och demonstrationer börjar äga rum runt om i landet och det dröjer inte länge innan fullt krig råder. Sami slits mellan de två världarna och lyckas så småningom ta sig ifrån militärtjänstgöringen. Han återvänder till ett snart sönderbombat Homs och försöker överleva på det lilla som fortfarande går att finna i ruinerna. Sami blir kvar i den belägrade delen av Homs i två år.

Det var inte för att de kunde bära på smittor, även om många säkert gjorde det. Nej, det var för att de levde i den belägrade staden precis som ni. Katterna var lika oskyldiga och törstiga, lika magra och utsvultna som ni.
‘Det vore som att äta sin granne’, sa du.
En katt har sju själar på arabiska, medan det på svenska heter att den har nio liv. Du har nog både nio liv och sju själar, för annars vet jag inte hur du har klarat dig så länge.

De hemlösa katterna i Homs är en omskakande läsning och du ställs som läsare såväl inför ungdomens och revolutionens hopp och krigets fasor. Den går från barndomens lekar på Homs gator till att bli en ren överlevnadsskildring i krigets Syrien. Vad tvingas man göra för att överleva kriget? Den handlar också om kärleken till livet och vi vet att han trots allt lyckas ta sig från Syrien. Eva Nour blandar fiktion och fakta och låter oss läsare emellanåt hamna mitt i skrivprocessen:

När du återvänder till vissa händelser blir halsen torr, du harklar dig och dricker mer te. Du får en annan blick. Irisen blir stor, mörk och blank, som om du ser skeendet framför dig. Jag lägger en hand på din arm för att påminna om att du inte är ensam. Efteråt pratar vi om något lättsammare och återvänder till nuet. Det är mitt löfte till dig: När jag följt dig in i mörkret måste jag också följa dig tillbaka, visa ljuset.

Det är en personlig skildring av kriget och hur det påverkar människorna som tvingas bo och leva mitt i det. Du kan inte blunda för individerna som annars i nyhetsrapporteringen kan gömmas och glömmas bakom ett kollektiv. Romanen blir på så sätt både en krigsskildring, en människoskildring och en levnadshistoria.

Foto: ”Homs” av H.usa
Bokomslag: Nina Ulmaja

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s