Här sitter jag och försöker finna rätt ord för att beskriva Elizabeth Strouts Mitt namn är Lucy Barton. Ord som enastående, fantastisk och fenomenal dyker upp och ja – i brist på stilistiskt mer spännande beskrivning – får jag säga just det: den är enastående, fantastisk och fenomenal.

Lucy Barton ligger på sjukhus i sviterna efter vad som torde vara en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök påbörjas ett trevande samtal för att se om det finns en väg tillbaka till varandra.

Elizabeth Strout skildrar den komplicerade kärleken mellan Lucy och hennes mor. Strout har en enastående förmåga att skildra relationer och med små medel får mig andlös och sorgfull. Texten är sparsmakad men känns på djupet. Det finns så mycket osagt mellan de båda kvinnorna, så mycket frustration och ilska, men också kärlek, som bubblar under ytan.

Kommer jag att läsa mer av Elizabeth Strout? Definitivt! En författare som sätter mig rakt ner i ett rum fyllt av ångest, frustration, men också kärlek. Boken och samtalen mellan Lucy och hennes mor berör så mycket – fattigdom, åttiotalets AIDS-epidemi, övergrepp och krossade drömmar och äktenskap.

Författarporträtt: Leonardo Cendamo
Bokomslag: Sara R. Acedo

2 reaktioner till “Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s