In medias res à la Bolton. Du slängs direkt in i en dramatisk luftballongfärd som slutar i en tragisk kraschlandning. En scen som utmanar såväl klaustrofobin som höjdrädslan. Ett första mord hinner förresten ske strax innan själva kraschen. Sharon Bolton kastar oss i sedvanlig ordning snabbt in i handlingen i Dödsdömd och håller sedan farten hela romanen igenom.

Bara en person, Jessica Lane, överlever kraschen. Samma person som även såg mördaren. Mördaren såg dock också Jessica Lane. Handlingen eskalerar därför snart till en katt-och-råtta-lek där mördaren gör allt för att hitta Jessica innan polisen gör det. Ja, jo polisen jagar också Jessica. Och Jessica jagar eeeh… polisen. Historien inkluderar även nunnor, flyktingar, romer, något enstaka övernaturligt inslag och påfåglar. Jag raljerar lite här för effektens skull – i Boltons värld är detta en fullständigt trovärdig blandning av element och ja, jag tror henne. Nästan.

Jag har vid det här laget läst fem böcker av Bolton och om hon var farligt nära ett fiasko med Daisy i kedjor, så får jag väl säga att hon har rest sig med Dödsdömd. Hon är en mästare på att bygga upp spänningen och vrida till historierna ett extra varv lite då och då. Det är snabba perspektivbyten, korta kapitel och en något oväntad vändpunkt, som jag inte förutsåg. Det blir månne något långsökt på slutet och de röda trådarna är tämligen svaga, men jag förlåter henne. Men.

Ja, jag har ett men. Det var något som skavde under läsningen och som kändes något olustigt. Varför måste hon framställa romerna på detta föråldrade och fördomsfulla sätt? Är resandefolk i England så eländiga? De bor i husvagnar trots att de äger såväl hus som mark. Husvagnar som de snabbt kan sätta i rullning om polisen blir för nyfikna. De snattar, slåss och snor bilar och lever utanför samhällets regler. Det är en utpräglad tystnadskultur där alla håller varandra bakom ryggarna. Kan inte riktigt sluta att fundera på det här.

Vad jag dock vill lyfta fram som intressant i Boltons författarskap är att hon allt oftare väljer att belysa aktuella samhällsproblem och företeelser. I Dödsdömd så sätter hon strålkastaren på den illegala handeln med organ – i tidigare böcker har hon bland annat behandlat papperslösa flyktingarna och människohandel.

För övrigt ett uppseendeväckande bokomslag där det är 3D-effekt på stängslet. Effektfullt!

Författarporträtt: Mark Bassett
Bokomslag: Lars Sundh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s