Läsretreatets första utläsa bok blir Väggen av Marlen Haushofer. Denna bok. Denna bok som såväl bokvänner som förläggare uttryckligen tyckte att just jag skulle läsa. Så jag gjorde ju det. Och nu sitter jag här med dessa oklara tankar som snurrar och som jag här och nu ska försöka formulera. Ord som ”märklig”, ”fantastiskt” och ”tristess” blandas i en enda röra. En bok som helt klart hade behövts pratas ut med andra, men nu sitter jag här och försöker reda i det hela själv.

Väggen har kommit att bli en modern klassiker och gavs ut första gången 1963. Den handlar om en kvinna som följer med släktingar till en jaktstuga i alperna. Släktingarna ger sig iväg till staden och kvinnan är fortfarande ensam när hon går och lägger sig. När hon vaknar dagen efter är hon dock märkligt nog fortfarande ensam. Hon går så småningom ut för att leta efter dem i närmaste by, men på vägen stöter hon på en genomskinlig vägg, som till synes är omöjlig att ta sig igenom. På andra sidan väggen är alla – såväl människor som djur – döda.

Själva boken är kvinnans egna ord som hon nedtecknar på baksidan av almanacksblad. Berättelsen som hon skriver ”för att hon måste, för att inte förlora förståndet”. Genom hennes egna ord får vi således reda på att hon tämligen fort anpassar sig till sitt nya liv och hon får så småningom sällskap av en hund, en ko och några katter.

Du som läsare får följa hennes hårda arbete och kamp för att kunna livnära både sig själv och sina djur genom årstidernas olika vedermödor.

Vad tycker jag då? Själva premissen – väggen – leder till så många tankar och funderingar. Är den verklig? Kvinnan finner sig fort – för fort? – till sin nya tillvaro och hennes tankar snurrar inte speciellt mycket kring väggen som mina egna gör. Själva handlingen – kvinnans redogörelse – är full av tristess och aldrig sinande vardagssysslor. Så den känslan finns också hos mig under läsningen -. ”det händer ju ingenting”. Och så plötsligt händer någonting – på flera sätt ett antiklimax – och du lämnas med än fler frågor. Låter jag ambivalent så är det en helt korrekt iakttagelse.

Ska jag sortera ner vad jag tänker så blir det nog på ett ungefär så här: själva läsningen i sig är en halvtråkig sak, men frågorna och tankarna som maler nu i efterhand är fantastiska. Det är väl det som urskiljer en bok från den stora massan. En bok som inte släpper taget om läsaren efter läsningen. Boken som väcker frustration för att inte få fler svar, som väcker existentiella tankar där det enda jämförelsematerial du har är du själv. Hur hade du själv reagerat i denna situation? Existerar livet som vi tänker oss det? Existerar väggen? Vad är livets mening?

2 thoughts on “Väggen av Marlen Haushofer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s