Miraklet finns med på min lista över de bästa läsupplevelserna under 2017. I den så väcker Emma Donoghue intressanta tankar kring religionens påverkan på människan och dess omvärld. Hon problematiserar också när den ”nya” och den ”gamla” världen krockar. Det som drabbade mig mest var dock den fantastiska skildringen av det lidande barnet. Jag bestämde mig där och då att jag måste läsa mer av Donoghue. Sagt och gjort Room blev årets första utlästa – icke att förväxlas med årets första recenserade – bok.
Som i Miraklet så är det barnet i fokus, men till skillnad från förut nämnda bok så är det faktiskt det femåriga barnet som är själva berättarrösten. När jag började läsa Room så utgick jag ifrån att jag skulle tröttna på Jacks naiva och aningslösa röst. Det blev faktiskt helt tvärtom. Ju mer jag läst ju mer sögs jag in i Jacks godtrogna och likväl insiktsfulla person och boken blev efterhand väldigt svår att lägga ifrån sig.
Jacks hela värld består av drygt tio kvadratmeter och hans mamma. Det ljudisolerade rummet är deras fängelse, och mamman levde där ensam de första två åren innan Jack föddes. Det gör ont i själen när du får Jacks ord på en vuxen oförståelig värld och när du som läsare förstår långt mer än vad han gör – som att hans mamma låter honom sova i garderoben för att hon inte vill att han ska få en relation till den man som låst in dem och som kommer om kvällarna.
Donoghue väcker många tankar kring att leva i en begränsad och snäv omvärld – hur hela deras liv anpassas till detta lilla rum och samtidigt som mamman fortsätter kampen att hitta en väg ut, så är rummet allt och tillräckligt för Jack. Som i Miraklet så krockar två världar – den inre och den yttre.
Det är en gripande läsning där du kan identifiera dig med såväl pojken som hans mamma. Historien handlar om kärleken mellan barn och förälder men också om att överleva. Jag är mycket glad att jag inte slutade läsa efter de första tragglande sidorna med Jacks begränsade språk utan lät mig omslutas av hans berättelse.
Författarporträtt: Lind & co
Bokomslag: Lind & co
Tyckte mycket om den här när jag läste den!
Jag också, vilket jag inte trodde under de första sidorna. 🙂