I verkligheten lade Norra Latins gymnasium (tidigare: Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm) ner sin verksamhet 1982 och är idag ett konferenscentrum. I Sara Bergmark Elfgrens värld är fortfarande byggnaden en gymnasieskola som inhyser bland annat det estetiska programmet. Precis som vilken gymnasieskola som helst inkluderar denna sociala spel, betygshets och såväl ovänskap som varm vänskap. Till skillnad från vilken gymnasieskola som helst inkluderar de anrika lokalerna, de ekande korridorerna och gotiska stentrapporna också övernaturligheter och magi, vilket gör skolan till ett perfekt sceneri för den här historien.

I Norra Latin får vi möta två berättarrörster: den inflyttande Tamar och stockholmstjejen Clea. Båda drömmer om att bli skådespelare, men deras förutsättningar och bakgrund skiljer sig en hel del åt. Tamar flyttar från Östersund där hon lämnar såväl familj som vänner medan Clea har ”det i blodet” då hennes mamma redan är en etablerad skådespelare och rör sig obehindrat i dessa kretsar. Clea är också redan känd som barnskådespelare då hon varit med i otaliga produktioner, t ex julkalendern.

Jag fastnar tämligen omgående för Tamar då hon är en tänkare och iakttagare och en riktigt varm person, som tyvärr känner sig omärklig när hon börjar på Norra Latin. Alla andra tycks redan känna någon och hon hittar inte riktigt sin plats i klassen. Clea har dock sin självklara plats i den sociala hierarkin då alla vet vem hon är. Hennes självklara plats blir än mer tydlig när hon blir tillsammans med Tim – ännu en berömd barnskådespelare.

Tamars känsla av osynlighet är kanske den som bidrar till att hon blir mer mottaglig för det osynliga – det som finns på Norra Latin men som ingen annan ser. Vem är det som vandrar i korridorerna? Vem är det som viskar små ledtrådar och meddelanden som endast Tamar tycks uppfatta? Tamar kämpar för att förstå vad det är som förväntas av henne av såväl verkligheten som overkligheten.

Clea är dock den karaktär som växer mest utmed historien. Hon går från en ganska verklighetsfrånvänd (på ett helt annat plan) till att börja uppfatta nyanserna hos Tamar och börjar syna sitt liv och sitt förhållande i sömmarna. Mot slutet av historien omfamnar jag Clea med allt jag har.

Bergmark Elfgren är – i mitt tycke – fantastisk på att fånga ungdomarnas värld och som jag uttryckte mig på Kulturkollo (se länk nedan): ”Bergmark Elfgren är superskicklig på att genom det sociala spelet, som är trovärdigt återspeglat, låta de olika karaktärerna växa fram. Det känns som jag är tillbaka i klassrummet igen och lyssnar på mina elever.” Hur hon låter relationerna mellan tonåringarna stå i centrum för historien är otroligt väl framställt och hur den tysta kommunikationen – t ex en endaste blick – kan förändra det sociala spänningsfältet i rummet.

I centrum står också Shakespeares En midsommarnattsdröm som har en särskild betydelse för berättelsen med den mystiska Puck i centrum. Det sägs att En midsommarnattsdröm och Romeo och Julia är skrivna samma år och att trollväsendet Queen Mab ska vara en skiss till Pucks karaktär. Den förstnämnda fick flickorna att drömma om kyssar och på liknande sätt betvingar Puck Tamars drömmar (men handlar långt ifrån kyssar). För övrigt så inkluderar först nämnda pjäs en grupp hantverkare som repeterar en pjäs på samma vis som sker på Norra Latin. En pjäs i pjäsen som sker i boken. Solklart?

Det är en hel del magiska och övernaturliga inlag i historien och ja, historien kunde helt klart stått för sig själv utan dessa, men jag tycker det blev en bra balans mellan det verkliga och det overkliga. En midsommarnattsdröm – på samma sätt som hela miljön – blev en viktig del av hela scendekoren i boken och på så vis blev de magiska inslagen så självklara.

En annan dimension av historien som blir extra stark i svallvågorna av #tystnadtagning, #metoo och Golden Globe är framställningen av Tims pappa – den kända skådespelaren med en Hollywood-karriär – som får en osynlig dispans på att bete sig hur han vill då ingen vill ifrågasätta ”den framgångsrika mannen”. Där i hittar vi skräckinslaget i boken.

Läs också: Kulturkollo konfererar Norra Latin

Författarporträtt: Henric Lindsten
Bokomslag: Lina Neidestram och Pär Åhlander

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s