Fotbollskillar är gudar i Södern. Hejaklacksledare är inte heller så illa, men de som härskar enväldigt här nere är skönhetsdrottningarna. Att vara den knubbiga dottern till Clover Citys mest hyllade skönhetsdrottning medför dock inte några större fördelar, tyvärr.
Julie Murphys Dumplin´är historien om Willowdean ”Dumplin'” Dickson, som har det självutnämnda epitetet ”den tjocka”. Hon bor i den amerikanska södern där skönhetstävlingarna har sitt huvudcentrum. Willowdean är till ytan sett långt ifrån skönhetsdrottningarnas idealtyp, men för att utmana denna förutfattade mening bestämmer sig hon för att anmäla sig till Miss Teen Blue Bonnet (Clover Citys egen skönhetstävling). En tävling som hennes mamma är huvudansvarig för.
I samma veva träffar hon och blir förälskad i Bo – idrottskillen från en närbelägen privatskola. Enligt bokens omslag är det nu hon börjar tvivla på sitt utseende och huruvida hon duger eller inte. Jag måste dock säga att tyvärr ser jag inte som speciellt obekymrad innan heller. Hon är fullt kroppsmedveten hela tiden, men har samtidigt en drivkraft för att utmana denna (till ytan sett, under den bubblar den självkritiska Willowdean). Men då jag trodde att jag skulle läsa en bok om en tjej med en positiv och hälsosam syn på sin egen kropp – trots sin storlek – fick gå bet. Jag blev lite besviken. Jag blev än mer besviken när Willowdean visar sig vara en ganska självisk tjej som är avundsjuk och kritisk sina medsystrar.
Okej nu låter jag ovanligt gnällig men jag har en sak till som retar mig: kärlekstriangeln. Denna kärlekstriangel! Kan vi inte bara bestämma att böcker blir inte – i n t e – mer intressanta för att författaren inkluderar en kärlekstriangel.
Ska vi prata om det positiva? Ja det gör vi. Trots att det är den amerikanska södern, övertuperade frisyrer, Dolly Parton, cowboysboats och stora trucks så är den inte så där sötsliskig som många amerikanska ungdomsromaner kan vara. Den inkluderar inte heller några moraltanter, men såväl drag queens som sex finns med (wow, wow, wow liksom). Murphy berättar också om systerskap och kvinnlig vänskap (trots att Willowdean är inledningsvis tämligen dömande) och flertalet relationer är helt klart minnesvärda som den mellan Dumplin´och Ellen och den som växer fram med Hannah. Romanen är oerhört lättläst och du läser ut den i ett rasande tempo. För läsa den kan jag – trots mina invändningar – rekommendera er att göra.
Vi avslutar lunchen och jag skriver mitt sista slutprov. Sedan är det klart. Läsåret är över. Primalskrik och däcktjut på parkeringsplatsen, men jag får ändå ingen känsla av framsteg. I stället känner jag mig fastkörd, väntar på att mitt eget liv ska börja.
Författarporträtt: Christy Archibald
Bokomslag: Emma Graves
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 