En hemlig plats av Tana French

Polisdottern Holly Mackey besöker en dag utredare Stephen Moran, som jobbar på Cold Case-avdelningen. Med sig har hon ett foto på den pojke – Chris Harper – som ett år tidigare blev mördad på internatskolan St Kilades, som Holly går på. Fotot, med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”, påstår Holly att hon hittat på en anslagstavla på skolan. Ramberättelsen i Tana Frenchs En hemlig plats tar sin början vid denna stund och utspelar sig under en dag.

Moran, som ser sin chans att göra karriär, kontaktar ansvarig mordutredare Antoinette Conway och han får där efter följa med ut till internatskolan för att undersöka saken. Under en dag genomför de otaliga förhör och samtal med eleverna på skolan och ett maktspel utan dess like kommer så småningom upp till ytan. Å ena sidan är det Holly och hennes tre vänner, som har ett näst intill symbiotiskt vänskapsband och å andra sidan är det Joanne och hennes entourage. Å ena sidan är tjejerna inställsamma och teatraliskt honungslena – å andra sidan hemlighetsfulla och manipulativa. Ena sekunden tycks ingenting kunna sticka hål på den inre kretsen av unga kvinnor, medan i nästa sticker de knivar i ryggen på varandra.

Med internatskolans värld som perfekt sceneri för intrig och maktkrig får du parallellt i tillbakablickar följa de unga kvinnorna under de månader som leder fram till Chris död. Det står tämligen tidigt klart att någon av dem är den skyldiga.

Med tanke på det ganska generösa omfånget kan man tro att romanen blir seg då den utspelar sig under en dag – men icke – French har en synnerligen förmåga att trollbinda läsaren. Hon har ett driv i historien och ett flyt i dialogerna, som gör att läsningen går i en rasande fart och på ett hypnotiskt vis vill du inte sluta läsa innan du vet.

French skapar också med sin En hemlig plats en pricksäker tonårsskildring som skildrar gränslös förälskelse, komplicerade vänskapsrelationer och ödesdigra hemligheter. Ett uns – med betoning på uns – magiskt inslag förekommer också, men jag har har inte riktigt fått grepp om varför. Det tillför egentligen inget till historien, mer än att belysa det speciella band som Holly har med Selena, Julia, och Rebecca (men jag anser att författaren lyckas tämligen väl att skildra detta utan de magiska inslagen). Well, well – ett uns stör inte, mer än det gör mig lite konfunderad.

Om du i den litterära mixern slänger ner det besynnerliga och hemlighetsfulla från Den hemliga historien med tonårstristessen och intrigerna från Om du vågar och systerskapet i Foxfire – en tjejligas bekännelser, så någonstans där i bokstavsmoset hittar du Tana Frenchs En hemlig plats. Så bör du läsa den? Svar: ja!

Författarporträtt: Kathrin Baumbach
Omslag: Kerstin Hanson