Rött uppror av Pierce Brown

Mars har sedan flera hundra år varit koloniserad och befolkad. Detta vet dock inte Darrow, som är en gruvarbetare och som spenderar dygnets alla timmar under mark. Han lever i tron om att hans arbete en dag kommer att möjliggöra att människan räddas från jorden och kan bosätta sig på mars.

Människan lever i en strikt hierarki där Darrow tillhör de röda, slavarna (vilket han då alltså inte förstått) medan de gyllene står längst upp och lever i lyx och överflöd. Kastsystemet är självklart mer avancerat än så och flertalet namn på dessa vimlar förbi på sidorna. Den hårda sanningen står snart klar för Darrow och han ansluter sig till ett rött uppror och låter sig förvandlas till en gyllene med syftet att infiltrera den högre klassen och störta den inifrån.

De gyllene för en intern kamp om utbildningsplatser och framtida samhällspositioner genom olika prov och hård träning. Träning som snart övergår i regelrätta stridigheter och där den ena stidsscenen snabbt följs av nästa.

Rött uppror är Pierce Browns debutroman och filmrättigheterna är redan ett faktum, vilket gör mig något betänksam. Det är mycket våld i boken. Nästan bara våld för att vara ärlig. Det är som en mer brutal och mer blodtörstig version av Hungerspelen. Nu låter jag som moraltanten själv, men jag tröttnade helt enkelt ganska fort. Detta i kombination med att jag inte hängde mer i bokens kastsystem, olika titlar och väsen bidrog till att jag fick föra något av en inre kamp för att inte lägga ner boken (för nog var jag lite nyfiken på vad som skulle hända).

Tydligen är Rött uppror första delen i en triologi (Big surprise? Not so much.) och nej, Carolina a.k.a. Romeo and Juliet, det är inte bara du som känner så här. Jag tycker boken är för lång och utdragen och jag sympatiserar tämligen lite med bokens huvudperson. Måste alla hjältar vara supermänniskor och ovanligt smarta, starka och/eller klarsynta?! Kan ingen vanlig vanligmänniska någon gång vara den som står på barrikaderna och leder uppror? Detta var uppenbarligen inte en bok för mig och jag kommer inte att läsa någon fortsättning. Men för all del: ge Darrow en chans – boken kanske passar er bättre som har en mer gedigen erfarenhet av fantasy och science fiction (ty boken har uppskattats av flertalet läsare, men bevisligen inte av mig).

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s