Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett: Bokryggspoesi, som är en del i temat ”Lyrik och längtan”. Nu är det min tur att vara bokryggspoet. Håll till godo! Tre högar. Tre dikter. Ett geni. [nåja]
Den första kan vi kalla: Förtröstan [för pretto?]
Kanske är det allt du behöver veta
Den bästa dagen är en dag av törst
De blåaste ögon
Tankar mellan hjärtslag
De Små Tingens Gud
Den andra väljer vi att kalla: Lyrik och längtan [ha! där fick jag till det]
Det står ett rum här och väntar på dig…
Tiden går så långsamt när man tittar på den
Själens osaliga längtan
Avslutningsvis ett poem som heter Ambivalent:
Kyss mig först
Alltför nära
Spelar död
Kommer aldrig mer igen
Gör mig levande igen
Gå din väg men stanna
PS: Jag älskar dig!
Jag lämnar härmed över stafettpinnen till Carolina läser
Alla tre var riktigt bra! 🙂 Min favorit är nog den andra 🙂
Tack! Det var roligare än vad jag trodde. Kunde nog hållt på hela dagen om jag inte haft annat ”måsten”.
Så roligt att du namngivit dina alster! Mittendikten tyckte jag var extra bra.
Tack! 🙂
Jag tyckte också om mittendikten! (lite extra klurigt med de där böckerna som hade titeln skriven på andra ledden)
Man fick ta vad som fanns men bkev ganska bra ändå. 🙂
Tack! 🙂
fint! roligt att de gett dem namn!
Tack! 🙂
De blev ju riktigt bra allihopa 🙂
Tack! Det var iaf väldigt kul. Lite som att lägga pussel – m å s t e hitta den perfekta boken att lägga i mitten… 😉
Jag är så förtjust i den sista! Vad bra du ”poesiat”!
Tack! Det var inte så svårt när man väl kom igång.
Hahaha, ”Ambivalent” var ju fantastisk! 😀
Haha tack!