Blå skymning – om sorg och föräldraskap

Bla-skymning-183x300

Det här är en bok om sorg och om att förlora en dotter. Genom spridda minnesbilder från sin egen barndom, sitt liv och sin dotters berättar Joan Didion om föräldraskapets våndor och tvivel och hon räds inte att berätta om sina egna tillkortakommanden. Det är en väldigt ärlig text där Didion talar direkt till läsaren och den gör stundtals (ständigt?) ont att läsa. Att förlora sitt barn. Det är så ofantligt, så ogripbart sorgligt.

Den här boken har jag kallat Blå skymning eftersom jag, då jag började skriva den, märkte att jag ständigt tänkte på sjukdom, på brutna löften, på att dagarna blir kortare, på att man inte kan undkomma denna avmattning och på att ljuset dör bort. Blå kvällar är motsatsen till att ljuset dör bort, men de är samtidigt en förvarning om att detta kommer att ske.

Blå skymning handlar också om oviljan att konfrontera det oundvikliga, om rädslan för det egna åldrandet då kroppen sviker och minnet naggas. Didion uppmanar oss att leva i nuet, men erkänner också att den förmågan besitter hon fortfarande inte själv trots de sorger hon tvingats möta. Hon har tidigare skrivit om sorgen efter sin make i Ett år av magiskt tänkande, som bland annat Fiktiviteter har skrivit om och den verkar vara i samma stil: återhållsam, rak men total i sin sorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s