Legend av Marie Lu

Med bakgrund som AD i dataspelsbranschen är det inte speciellt förvånande att läsa att Marie Lu under skrivprocessen med debutromanen Legend tänkte i speltermer och byggde sin historia och karaktärer så att de skulle passa såväl i en roman som ett spel. Eller rättare sagt under tiden hon skrev boken skapade hon också ett spel på samma historia. Det var genom detta Facebookspel det amerikanska förlaget fick upp ögonen för henne och hon fick således ett bokkontrakt på en trilogi. Historien om June och Day är på så vis väldigt lättillgänglig och historien har ett driv som gör att man har svårt att sluta läsa. Inte heller speciellt förvånande att boken nu ska filmatiseras. Det känns liksom som givet. Och som för att knyta ihop den berömda säcken så ska hon nu skapa ett mer avancerat spel som ska lanseras innan filmen hinner nå biograferna.

Legend är en dystopisk science fiction som skildrar ett samhälle som inte är helt olika Collins Hungerspelen. Republiken med dess olika distrikt är det landområde som en gång var västra USA och de befinner sig ständigt i krig mot sina grannar – det stora landet i väster och kolonierna i öster (resten av den forna stormakten). Inom staten kämpar också rebellerna även kallat Patrioterna som sägs ha kontakt med kolonierna.

Republiken är en militärt styrd stat där alla tioåringar genomgår ett intelligenstest för att sålla bland befolkningen. De som klarar sig bäst kommer in på de bästa skolorna och går en ljus militär karriär till mötes. De som ligger under gränsvärdena försvinner till synes spårlöst.

Högintelligenta femtonåriga June är född i en väl ansedd familj i ett av Republikens mest välbeställda distrikt och hon får sin utbildning på ett toppuniversitet för att sedan få en viktig position bland regimens elit. Day är en legendarisk brottsling och rebell som gäckat Republiken under flertalet år och kommer från en samhällsklass långt ifrån Junes. De kunde ha levt sina liv i okunskap om varandras existens, men deras vägar kommer att korsas den dag som Junes bror blir mördad. 

Det är ett strikt hierarkiskt samhällssystem som Lu skildrar och livet för de olika grupperingarna står i stor kontrast mot varandra. De som lever i välstånd och gör militärkarriär och de som lever i slumområden där pesten aldrig tycks bli utrotad. De som har hög intelligensnivå och de som har låg. Republiken mot Patrioterna. June mot Day.

Å ena sidan gillar jag den lättillgängliga historien och drivet i texten (inte minst för att det var den enda bok jag mäktat läsa under hela föregående månad), men å andra sidan börjar jag månne bli mätt på ungdomsdystopier som är snarlika varandra. Och ja jag jämför (tyvärr) det mesta i genren med Suzanne Collins dystopier och ja jag vet att detta inte är rättvist då jag inte jämför andra böcker i andra genren med en och samma bok hela tiden. Så snälla bokförlag sluta skriva Hungerspelen på omslaget så fort det handlar om en ungdomsdystopi (det är nämligen få som kan mäta sig med den).

Jag säger inte att jag inte får en trevlig läsupplevelse. Jag säger inte heller att jag inte kommer att läsa fortsättningen för det kommer jag att göra. Jag säger bara att alla tycks bestå av samma ingredienser, av samma element, vilket gör jämförelserna dem emellan oundviklig och händelseutvecklingen tämligen förutsägbar. Missförstå mig rätt. Lite då och då är lagom. Lite för ofta blir en grå dystopimassa där få står ut.