I januari golvades jag av Maggan Hägglund och Doris Dahlins Drunkna inte i dina känslor, som talade så tydligt till mig trots min (något blygsamma) aversion för självhjälpsböcker. Därför slängde jag mig skäligen oblygsamt över Maggans lilla starksköra när den inkom det lokala biblioteket.
Boken är en samling av krönikor som Hägglund skrev för tidningen Tara och är ett bra komplement till den första boken som tog upp hur det är att leva som sensitivt begåvade eller stark-skör personlighet. Trots att den höga igenkänningen fortfarande slår mig skoningslöst i huvudet så är det något svårare att läsa en samling spridda texter. Precis som med en riktigt bra novellsamling bör dessa läsas i spridda skurar, lite då och då och avslutas med en stunds kontemplation och aha:ande. Inte slukas och tokläsas på grund av ett redan övertrasserat bibliotekslån med växande reservationskö. Jag gör helt enkelt inte boken rättvisa. Och nej, jag är inte speciellt förtjust i tanken att samla krönikor och ge ut som en bok (inte heller Tweets eller liknande). Det är i det lilla formatet som det gör sig bäst helt enkelt.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 