Om liv, kärlek, kantstötthet och annat mänskligt

I januari golvades jag av Maggan Hägglund och Doris Dahlins Drunkna inte i dina känslor, som talade så tydligt till mig trots min (något blygsamma) aversion för självhjälpsböcker. Därför slängde jag mig skäligen oblygsamt över Maggans lilla starksköra när den inkom det lokala biblioteket.

Maggans lilla starksköraBoken är en samling av krönikor som Hägglund skrev för tidningen Tara och är ett bra komplement till den första boken som tog upp hur det är att leva som sensitivt begåvade eller stark-skör personlighet. Trots att den höga igenkänningen fortfarande slår mig skoningslöst i huvudet så är det något svårare att läsa en samling spridda texter. Precis som med en riktigt bra novellsamling bör dessa läsas i spridda skurar, lite då och då och avslutas med en stunds kontemplation och aha:ande. Inte slukas och tokläsas på grund av ett redan övertrasserat bibliotekslån med växande reservationskö. Jag gör helt enkelt inte boken rättvisa. Och nej, jag är inte speciellt förtjust i tanken att samla krönikor och ge ut som en bok (inte heller Tweets eller liknande). Det är i det lilla formatet som det gör sig bäst helt enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s