Så plötsligt var jag på högstadiet igen

I brist på annat söker jag mig djupt in i det djungelliknande mappsystem som råder i datorn. Så plötsligt finner jag en bild som väcker så mycket minnen till liv. Året var 1989 (redan här en tidsmarkör för er som minns historieprogrammen på SVT). Jag tänker gråmelerade bänkar, tonårssmärtsamma korridorer, sönderkladdade kollegieblock, rökruta, reciterande av låttexter, permanent, hovkeyfrilla och generation X. Det är också dagboksskrivandets storhetstid, det är Boye, Södergran och Lagerkvist. Det är MTV då de faktiskt hade musik i utbudet, det är blandband och reklamfilm är något smått exotiskt (inte minst jeansreklam). Och då tänker jag inte helt osökt även på Clash. Ebba Grön, Imperiet och Docent död. Jag tänker Sex Pistols. Jag tänker Inte som andra döttrar av Deborah Spungen.*

20130829-180728.jpg

Inte som andra döttrar som jag slukade flera gånger om som tonåring. Historien om Nancy Spungen, som blev knivmördad på det mytomspunna hotellet Chelsea Hotel i New York berättas av mamma Deborah. Nancys liv präglades av våld, droger och ett destruktivt förhållande med Sid Vicious (basist i Sex Pistols). De var, på den tid det begav sig, ett omtalat par som dåtidens Curt Cobain och Courtney Love på ett ungefär (är osäker vilket par det går att jämföra med idag). Jag blev i vilket fall som tonåring djupt tagen av historien om Nancy. Det är dock många år sedan nu, så frågan är om den håller än idag?!

*Blir du förvirrad av blandningen av tidsreferenser så förstår jag dig. Sex Pistols och Clash med flera var före min tid. Egentligen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s