Torka aldrig tårar utan handskar – döden

Trilogin är komplett. Sista boken i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – döden har varit i butikerna i knappt en månad, så många av er har säkerligen redan hunnit läsa den. Böckerna i kombination med TV-serien har haft så enorm genomslagskraft (inte minst hos mig) att det är näst intill omöjligt att förhålla sig objektiv till verket.

I boken får du åter igen möta bland annat Rasmus och Benjamin och som undertiteln anger är döden något som är ständigt närvarande hos dem. Skoningslöst far döden fram och rycker bort vännerna i sådan takt att det inte är någon idé att hänga undan begravningskostymen. Smärtsamt är bara förnamnet.

Vågar man skriva det här? Okej, nu kommer det. Jag är något besviken. Jo, faktiskt. Jag är det. Dels måste jag säga att TV-serien är fantastisk, men den förstör läsupplevelsen. Dels levde boken möjligtvis inte upp till mina, kanske för höga, förväntningar. Den första delen svepte iväg mig totalt och jag fick bokstavligen en litterär käftsmäll. Lagom till del två hade serien sänts på TV:n och jag nämnde det redan då. Men Sjukdomen innehöll mer än serien, vilket gjorde mig mer än nöjd och de två kompletterade varandra på ett bra sätt. I den tredje får du dock inte mer. Hade den mått bra av att få vila ett tag till? Kanske. Att denna lilla besvikelse kan vara sprungen ur postlitterär stressyndrom låter jag vara osagt, men det är inte en helt osannolik tanke.

Jag väljer därför att se serien som en helhet eftersom jag inte vill förringa den fantastiska läsning jag har haft (trots att jag då inte var helt nöjd med sista delen). För det är en viktig läsning det här, den är fin och hjärtskärande kärlekshistoria samtidigt som du får lära dig massor. Gardell har i alla delar valt att blanda fiktion och fakta och det sker i huvudsak utan att förstöra läsflytet. Gardell har även en speciell litterär ton (möjligt att man har sett för många enmansshower) som gör att du hör hans röst när du läser. Jag vill säga att jag kan höra när han har pausat och när h a n  t a l a r  m e d  f ö r d r ö j a n d e  b e t o n i n g. Du läser in stor ilska, en rejäl regelrätt dos bitterhet och inte minst en stor kärlek till sina vänner.

Du som ännu inte har läst: gör det! Den känns, det är så genuint, så äkta och du får möta hela spannet av känslor: från den bubblande kärleken, till den förtvivlade sjukdomen till den smärtsamma och sorgfulla döden.

tatuh_bild

Läs även:
Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Till alla oss som är vi med Gardell

Annonser

6 reaktioner till “Torka aldrig tårar utan handskar – döden”

  1. Man får säga det, det är inte att svära i kyrkan… Jag var inte heller helt nöjd, jag hade gärna sett en enda roman där den predikande tonen hade varit något mer nedtonad. Men det går inte att förbise att det är en fantastisk trilogi – den är redan en modern klassiker!

  2. Haha, jag hör också Gardells röst när jag läser. 🙂 Jag var också lite besviken faktiskt, samtidigt som helhetsintrycket blir magnifikt. Det vore kul att höra från någon som läst böckerna direkt efter varandra och kanske inte sett TV-serien.

      1. Jag önskar att jag var en sån, som läst böckerna i ett svep istället och framförallt sparat tv-serien tills nu, efter läsningen. Jag stör mig jättemycket på att hela scener går igen och jag tror absolut att jag fått en ännu starkare upplevelse om jag tagit det i den ordningen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s