Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

KaninhjärtaChristin Ljungqvists debutroman Kaninhjärta är svår att genrebestämma – den är såväl ett familjedrama, en ödesmättat grekisk tragedi, en annorlunda deckare som en modern spökhistoria. I centrum står de sjuttonåriga tvillingsystrarna Mary och Anne och deras relation till varandra – hur de levde i full symbios, oskiljaktiga både till utseende och person: ”Mary Anne, MaryAnne, Maryanne, Marianne. Det var därför som de växte ihop till en person med en röst och en tanke och Mary var rösten och Anne var tanken.” Det är inte bara deras systerskap som gör dem annorlunda, utan de står även i kontakt med de döda. Anne är den som ser dem och Mary är den som låter dem tala genom henne.

Båda bär på var sitt kaninhjärta – båda bär på rädslor som ingen annan tycks se. Mary har ett inre mörker, en dödslängtan, som gör henne till den utåtagerande, den som hela tiden letar efter mer smärta, ”som inte kunde få nog och ville ha mer så snart hon fått lite”. Genom ett spöke får Anne se Marys mörker, men trots mångtaliga försök kan hon inte nå sin syster. Marys kaninhjärta blir således även hennes rädsla, då hon hela tiden går med oron att Marys ska skada sig själv.

Huvuddelen av bokens handling utspelar sig på ett sommarlov då de olovligen lånar pappans lägenhet under några veckor. De kommer i kontakt med en grupp som har seanser och som letar efter en försvunnen femårig flicka. Mary och Anne sugs in i gruppen och inte minst Mary blir som besatt av sökandet efter den lilla flickan. Trots att det är spännande att följa upplösningen i dramat med flickan så är det ändock inte den historien som står i centrum. Det är hela tiden tvillingflickornas historia och deras kaninhjärtan som är det mest intressanta. Under denna sommar kommer symbiosen dem emellan att spricka och slutet tycks vara förutbestämt och oundvikligt.

Det är en mångfacetterad debut och Ljungqvist skriver med en stilistisk säkerhet som är fascinerande. Hennes meningar tycks emellanåt att växa och öka i tempo, vilket gör att flödet i texten blir ett helt äventyr i sig. Ljungqvist har även gett ut Fågelbarn som är en slag av spin off på Kaninhjärta där man får följa en av bifigurerna, Hanna. Jag hoppas att författaren har behållit sin litterära röst i denna, då den har något verkligen speciellt.

6 reaktioner till “Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

  1. Jag tyckte också Kaninhjärta var svår att skriva om, men du fångade känslan i boken väldigt bra tycker jag. Håller med dig om att historien med det försvunna barnet egentligen är en bisak, medan tvillingarnas relation är den centrala handlingen.

  2. En av mina absoluta favoritböcker helt klart. Och jag tycker även att Fågelbarn är lika bra. Berättarrösten är lite annorlunda men det betyder inte att det är sämre. Bara annorlunda men lika fantastisk 😀

  3. Tyckte också mycket om Kaninhjärta och tipsar alla om den. Då gillar jag inte ens övernaturliga inslag i böcker, men Ljungqvist gör det på något konstigt sett realistiskt. Fågelbarn är också mycket bra, inte helt lik Kaninhjärta som Lingonhjärta skriver, men väldigt bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s