Jacobs värld – å ena sidan intressant, å andra sidan inte.

Emma Hunt kämpar såväl ekonomiskt som socialt för att få livet att fungera. Inte nog med att hon är ensamstående med två tonårspojkar utan en av dem (Jacob) har begåvats med diagnosen Aspbergers syndrom. Som så många andra med det funktionshindret har han ett extremt ordningssinne vilket syns i hans färgkoordinerade garderob och mat, och också ett stort behov av rutiner och att varje dag är den andra lik. Han kan vara högfungerande på vissa områden, men handfallen när det kommer till andra. Han kan till exempelvis allt om forensik, kriminalteknik, men vet inte hur man för ett vanligt samtal med en för honom okänd person. Han tar allt bokstavligt och har svårt att tolka sociala signaler och förväntningar. Trots att han verkligen vill förstå sig på andra människor så kan han inte.

Hela familjens värld slås sönder den dag då man finner Jacobs handledare död och misstankarna riktas, inte helt osökt, på Jacob. Jodi Picoults Jacobs värld blir således både en berättelse om en familj i upplösning, om hur ett funktionshinder påverkar hela familjen och en mordgåta.

Å ena sidan är det väldigt intressant att läsa om Aspergers syndrom och inte minst ur så många perspektiv som man får i Jodi Picaults bok. Å andra sidan blir den till slut ett uppslagsverk i ämnet. Å ena sidan är det fascinerande att följa Jacobs egna betraktelser av världen och Theos tankar om brorsans funktionshinder. Om hur Theo alltid fått leva i Jacobs skugga, vilket naturligtvis skapar såväl beskyddarkänslor som avståndstagande. Det är hjärtskärande att läsa Jacobs kamp med att försöka passa in och känslan av att han aldrig tycks nå fram. Det är också mycket intressant att inledningsvis följa mamma Emmas ständiga kamp för att hålla samman familjen, hur hon slits mellan de båda sönerna och känslan av att aldrig räcka till (här känner säkert många föräldrar bitvis igen sig). Å andra sidan är jag totalt ointresserad av att följa såväl polisen Rich som advokaten Olivers perspektiv. Jag tycker inte deras historier medför något till berättelsen.

Boken är för lång. De sista hundra sidorna (eller ja kanske till och med längre än så) läste jag på ren viljekraft för att få slutet bekräftat (ja man listar ut det tämligen tidigt hur det faktiskt låg till). Jag känner mig lätt frustrerad att historien i sig inte var bättre. Frustrerad för hur vissa karaktärer var mig totalt likgiltiga och hur en kärlekshistoria plötsligt fick plats som känns som ett ”påtänkt senare-sidospår”. Boken kunde helt enkelt varit tätare både i handling och innehåll.

Det finns många som hyllar boken, så det är väl helt enkelt inte en bok för mig. Missförstå mig rätt: jag är fascinerad över Jacob och av hans värld men resten kunde jag möjligtvis ha varit utan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s