Den bästa dagen är en dag av törst

Jessica Kolterjahns Den bästa dagen är en dag av törst är en så kallad faktion, d.v.s. Kolterjahn utgår ifrån fakta men blandar med fiktion då hon berättar om det år (1932-33) som Karin Boye tillbringade i Berlin. Den resa som anses vara en vändpunkt i Boyes liv då hon på ett tydligare sätt förlikade sig med sin bisexualitet. ”Jag är dränerad på liv. I en tunn, skör tråd som sitter fast någonstans i mitt inre hänger Dödsmakterna och dinglar. Rädslan. Tröttheten. Det är det som har drivit mig hit. Jag har tappat bort mig själv men jag har kommit hit för att kunna leva. Eller för att kunna dö.”

I Kolterjahns bok har Karin Boye rest till Berlin med syftet att gå psykoanalys för att bli av med sin bisexuella läggning. Under den här tiden i Sverige kunde homosexualitet bestraffas med straffarbete, så det är inte märkligt att det är en hård kamp som Boye för med sig själv. Skuld och skam är hennes ständiga följeslagare. Inte förrän hon byter terapeut och istället försöker att förlika sig med den sida hon desperat försöker att trycka undan finner hon ett lugn.

”Jag säger inget för att välkomna henne. Drar snabbt in henne och stänger dörren. Låser för säkerhets skull. Jag klär av mig naken och tecknar åt henne att göra detsamma.
  Det är en kamp som utspelar sig mellan våra kroppar.
Våra själar. Jag släpper långsamt taget.”

Karin Boye fann jag, som så många andra, i min tonår. Hon satte ord på den vilsenhet och förtvivlan man emellanåt fylldes av. Hennes berättelse och livsöde fascinerade och hennes verk talar till mig än idag. Tidlös litteratur. Det är dock inte helt okomplicerat att läsa en faktion, då mitt intresse för huvudpersonen gör att jag emellanåt stannar upp i tanken om det jag läst är verkligt eller ej. Det är också en del av bokens storhet. Att du faktiskt inte vet skillnaden. 

Kolterjahn har satt ord på de tankar som Boye möjligtvis har tänkt och hon har lagt till ett tidsenligt språk och tidstypiska kännetecken. Inte minst det politiska läge som rådde i början av trettiotalet syns tydligt i berättelsen. Här kanske jag hade önskat att detta skildrades mer i tanken än i direkt handling i boken, eftersom de känns något sporadiska och något av en efterhandskonstruktion. De känns liksom utanpå när resten är mycket innanför.

Kan du din Boye så spränger Kolterjahn in ett citat eller två från olika dikter, vilket blir en extra smicker med den vane läsaren. Du behöver dock inte kunna din Boye för att ha behållning av boken (även om läsupplevelsen naturligtvis höjs med kunskapen). Det är ett tidsdokument i sig att läsa Den bästa dagen är en dag av törst. En ung människans kamp med sig själv och omgivningens och samhällets förväntan.

Allra bäst är Kolterjahns text i Boyes inre dialog. Hur hon dagligen möter sina demoner och hur hon skildrar den inre kamp som sker. Hur hon går från ett ständigt krig till ett stilla, om än ångestfyllt, accepterande. Dock aldrig utan att släppa sin skuld och skam.

Jag hade det på känn. Och jo men visst står det en oläst Kolterjahn i bokhyllan: Nattfjäril. Även den en faktion och som handlar om ett omtalat (själv-?)mord 1892 på Hotel del Coronado i San Diego, Kalifornien. Den får absolut inte förbli oläst.

Annonser

6 thoughts on “Den bästa dagen är en dag av törst”

  1. Fin text om en fin bok! Jag tyckte den var så bra att jag skickat den vidare till både svärmor och dotter. Alla har gillat, bra betyg att den passar tre generationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s