En egen plats – en käftsmäll av Harlequin

I Robert Gooricks En egen plats får du möta Charlie Beale som sommaren 1948 kommer till den lilla staden Brownsbury i USA. Det enda han har med sig är ett set slaktknivar, kläder och en väska full med pengar. Var han egentligen kommer ifrån, vad hans historia är får vi aldrig riktigt veta.

En egen platsRobert Goorick inleder starkt och har ett bitvis poetiskt språk där han vaggar in läsaren i historien om den sömndruckna staden. Du ser och känner de dammiga vägarna, de små butikerna och Charlies kärlek till den lilla bit land han köper loss intill floden. Jag njuter fullt ut av språket. Vänskapen som växer fram mellan slaktarens son och Charlie är vacker att se. Halvvägs in i boken kommer jag på mig själv att det egentligen inte har hänt så mycket men ändå så vill jag läsa vidare. Författaren är tämligen duktig på att få läsaren i en stämning där du njuter av nuet men anar att någonting kommer att hända. 

Det som händer är att Sylvan träder in i historien. Kvinnan som är gift med den despotiske och traktens rikaste man: Boaty Glass. Det blir en tragisk kärlekshistoria mellan Charlie och Sylvan, i en tid där otrohet bestraffas med uteslutning ur samhällets gemenskapen och i värsta fall fängelse. Den enda som tvingas in i detta farliga dubbelspel är slaktarens son Sam (inte okej någonstans, vilket inte ifrågasätts). Och det är här som författaren tappar mig. Kärleken är taffligt berättad, klichéaktig och osannolik. Jag kan inte för mitt liv se vad det är Charlie ser hos Sylvan och likväl inte vad det är hon ser hos honom. Språket som till en början var så återhållsamt och vackert blir plötsligt svulstigt och oskickligt. Det poetiska får en käftsmäll av Harlequin. I ren frustration läser jag vidare. Rent ut sagt förbannad hur något som var så bra plötsligt är så dåligt.

Slutet av boken reser sig handlingen igen och borstar av sig den klumpigt berättade kärlekshistorien. Det är en spännande händelseutveckling som sker i sista delen av boken och du njuter av såväl handling som språk. Att man kan både gilla och ogilla en och samma bok så här. Ambivalensen skaver.

4 reaktioner till “En egen plats – en käftsmäll av Harlequin

  1. Irriterande! Själv blev jag så irriterad av hans förra bok att jag inte ens kom mig för att skriva en recension, hittade inte den rätta tonen för en sågning… Är inte så sugen på denna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s