Den hemliga Donna Tartt

Donna Tartt är en tämligen hemlighetsfull författare och de få intervjuer som går att finna handlar uteslutande om hennes böcker. Medvetet låter hon sina verk vara det som står i centrum och talar ogärna om sig själv:

”- Jag har aldrig gjort något i mitt liv som kan vara intressant för någon annan förutom att skriva böcker. Den enda anledningen till att framträda och göra intervjuer är att jag vill att folk ska läsa min bok. Men boken är egentligen den enda del av mig som jag vill att du ska se.”, säger hon till sydsvenskan 2005 i samband med ett Sverigebesök.

Enligt The Guardian kommer Tartts tredje roman, The Goldfinch, den 22 oktober och jag antar att det är många som väntar med spänning på denna. Tre böcker på lika många decennier, vilket visar på vilken tid och kraft hon lägger ner i sina verk. Hur lång tid det tar innan boken finns i svensk översättning vågar jag inte sia om.

Boken kommer, enligt samma källa, att handla om en ung pojke i New York som mirakulöst överlever en explosion som dödar hans mor. Pojken dras in i konstens undre värld och blir hänförd av en mystiskt och fängslande tavla som påminner honom om hans mor. ”It is a story of loss and obsession, survival and self-invention, and the enormous power of art.”

Donna Tartt fick sitt stora genombrott 1992 med romanen Den hemliga historien, som snabbt blev kultförklarad. Boken blev en världssuccé och översattes till 23 språk. I många böcker idag återfinns hänvisningar till den och jag antar att om man ger sig på att skriva om collegestudenter och hemlighetsmakeri kommer boken att oundvikligen jämföras med denna. Själv läste jag den först i år och blev inte totalt hänförd, men förstod snabbt att om jag läst den 1992 så hade jag varit en del av kulten. Boken handlar om ett gäng studenter och deras förhållande sinsemellan och historien kretsar kring ett brott, men utan att bli en vanlig kriminalroman.

Världen väntade med spänning på hennes nästa bok, men det blev tyst. Vad hade hänt? Enligt det svenska förlaget började rykten florera: ”Det påstods att Donna Tartt fått skrivkramp, att hon blivit alkoholist, att hon köpt en egen ö och bara satt där och ruvade på sina miljoner. Ett elakt rykte påstod till och med att det inte var hon själv som skrivit boken utan hennes pojkvän. Hon var egentligen inte författare alls…”. Hennes svar blev kallt: ”En sådan pojkvän skulle man haft”.

2002 kom dock hennes Den lille vännen, som handlar om tolvåriga Harriet och boken tar sin början i mordet på hennes storebror Robin (ett drygt decennium tidigare). Precis som i Den hemlige historien är det inte ”vem-gjorde-det” som är det centrala, utan snarare hur brottet påverkar omgivningen och hur sanningen (sökande efter den alternativt döljandet av den), kan vara en drivkraft för överlevnad. Av det jag kan utläsa om hennes kommande bok tycks detta vara en röd tråd i hennes böcker.

Kommer vi att få fortsätta att vänta ett decennium mellan utgivningarna? Troligen. Hon har själv sagt till The Guardian att hon inte kan ”think of anything worse than having to turn out a book every year. It would be hell.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s