Den lille vännen

1992 fick Donna Tartt sitt stora genombrott med den kultförklarade Den hemliga historien, som jag lästa för några veckor sedan. Nu har jag även läst Tartts andra bok som kom tio år senare: Den lille vännen, i vilken du får möta den tolvåriga Harriet som lever i skuggan av mordet på hennes storbror Robin. När boken tar sin början har det gått ett drygt decennium, men mordet är fortfarande högst närvarande i den dysfunktionella familjen. Charlotte, Harriets mentalt frånvarande mor, bedövar sig genom att knapra piller, storasyster Allison, som möjligen kan ha varit vittne till mordet, är introvert och undviker omgivningens många frågor medan fadern lever dubbelliv i en annan stad.

Harriet bestämmer sig att, tillsammans med sin vän Hely, söka svar på frågan vem som mördade hennes bror för att sedan ta livet av mördaren. Sökandet tar henne in stadens sömniga bakgårdar och du får ta del av miljöer och personer som på eller annat sätt har blivit skadade av livet. Det är en tung och fuktig sydstatsmiljö som osar av hemligheter och gamla illaluktande värderingar, vilket bland annat tar sitt uttryck i hur den mörkhyade hemhjälpen Ida behandlas. Mormor Edie och hennes tre systrar får på något sätt symbolisera hela samhället då gamla och nya värderingar krockar. Boken blir på så vis lika stor del kriminalroman som barndomsskildring (med betoning på det sistnämnda).

Just miljön har en betydande roll i boken och du känner såväl den tunga hettan, den doftande Ambrosian (som för övrigt skänkte gudarna evig ungdom och odödlighet enligt den grekiska mytologin) som de gäckande klaustrofobiska bakgårdarna och ormar har en skrämmande stor plats i historien.

Det är en fängslande och tegelstenstung roman som inkluderar ett stort persongalleri (ja, fick föra anteckningar i sedvanlig ordning), och om jag ska invända mot något så är det just omfånget. Emellanåt finns där transportsträckor som inte fördjupar historien och historien trampar lite vatten. Men det är väl också allt jag har att säga som kan liknas vid kritik för annars är den fantastiskt berättad. Mot slutet ökar historien också fart och Den lille vännen blir svår att lägga ifrån sig innan sista stavelsen är slukad.

Annonser

8 reaktioner till “Den lille vännen”

  1. Det här är en bok där vi inte är ense, jag har börjat på den flera gånger och inte läst klart. Intresserade mig för lite helt enkelt! Kanske ska jag ge den en ny chans?

  2. Hej! Donna Tartt har nu dykt upp i många bloggar, nyfikenheten kan sällas stillas med att läsa recension efter recension så nu tar jag och går igenom mitt bibliotek. Jag har Den hemliga historien men frågan är vart den ska dyka upp…

  3. Kul att du gillade den, det gjorde jag med. Tyckte om den obehagliga krypande känslan och ormarna, ormarna var så fenomenalt ruskiga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s