Det ser ljust ut…

Jag är nyfiken på igen. Nyfiken på nya bekantskaper. Idag vill jag inte bara visa vilka böcker som intresserar mig, utan länka till de blogginlägg som fick mig att bli, just, nyfiken på.

”Ni vet att ibland läser man en bok som man bara inte kan lägga ned, en bok som underhåller, undervisar och utvecklar tankevärlden. Språket flyter, berättarjagets naiva charm strålar från sidorna och nyfikenheten på världen smittar av sig. […] Det här är en fin berättelse med de stora världshändelserna blandat i det lilla vardagliga, om en tioårig pojke som lever, tänker och febrilt letar efter nyckeln till lyckan.” skriver Anna och dagarna går om Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckou. Klart man blir nyfiken?!:::

Wool (häftad)

”Och om det inte vore för att 2013 är så nytt, så skulle jag utbrista BÄSTA BOKEN I ÅR. Men ni fattar. Den är asjävlabra. […] Jag älskade Wool så mycket som man kan älska en bok, och även om jag är rädd att hypa den bortom all räddning, så vill jag verkligen att ni läser den.” skriver Feuerzeug om Hugh Howeys Wool. Eftersom det var just Feurzeug som sporrade mig till att läsa Flickan från ingenstans, som var boken som fick mig att inse att jag visst gick igång på dystopostapokalypsböcker, litar jag fullständigt på omdömet ”asjävlabra”. Vi får väl bara hoppas att någon känner sig manad att ge ut den på svenska.

Förr eller senare exploderar jag (e-bok)The fault in our stars eller Förr eller senare exploderar jag, är boken som Linda på enligt O utsåg till 2012 års bästa. Med orden: ”The fault in our stars skulle kunna vara en riktigt svart eländesskildring, då bokens huvudpersoner alla lider av cancer. Ungdomar som är sjuka och väntar på döden är knappast muntra bekantskaper kan man tro. Och så fel man tror då. Det svarta finns med, men tar (nästan) aldrig över.” blir jag helt enkelt också nyfiken på.:::

wolf1

Boken, som klarade det hårda badkarstestet, och jämförs med Gardells Torka aldrig tårar utan handskar heter Tell the Wolves I´m Here och kommer på svenska till hösten genom X-publishing. Helena Dark Places gjorde mig nyfiken på bland annat genom: ”Nu är ”Tell the Wolves I’m Home” lika mycket coming of age-berättelse som aidsskildring, men tematiken finns där, genomgående, och det är intressant att jämföra med Gardells skildring, den amerikanska Reaganstyrda moralpaniken kontra vårt politiska klimat, Palmemordet, folkhemmets sista döende andetag och hur reaktionerna trots de skilda förutsättningarna mellan 80-talets USA och 80-talets Sverige ändå tycks ha varit ganska likartade.”

Det känns som en härlig blandning av läsning jag har framför mig. Det ser ljust ut.

4 reaktioner till “Det ser ljust ut…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s