September

September av Kristoffer Leandoer tar sin början när en namnlös kvinna ligger för döden i en sjukhussal på Karolinska. Kvinnan är författarens mor, men förblir namnlös igenom boken. Du får sedan omväxlande följa hennes kamp mot smärtorna i bokens nutid (slutet av -70-talet) och hennes barndom och uppväxtår.

Hon var ensambarn och dotter till en, på flera plan, frånvarande präst och en mor som ständigt krigade med sin omgivning. Någonstans däremellan hamnade flickan. ”Mellan ja och nej, mellan far och mor, mellan tänt och släckt, mellan kanske och aldrig finns inte mycket plats. Men det är här hon har sitt liv.” Hon blir tidigt medveten om vad som förväntas av henne som flicka, kvinna och mor, och hur livet hade kunnat te sig annorlunda om hon var född till pojke. Hon bestämmer sig för att bryta upp, börja läsa och få ett yrke. Hon vill inte bli som ”damerna hemma i mors salong, som fåglar med vackra fjäderdräkter, tomma huvuden och vassa näbbar och klor. Avhängiga sina män redan i titulaturen, doktorinnan, prostinnan, och ju mindre de har att försvara, desto hårdare kläder de. […] Jag är en egen person  Jag är ingen annans -inna.”

Leandoer beskriver en kvinna som tycks stå utanför sitt eget liv och aldrig känna sig riktigt delaktig, som inte låter sig själv förlösas in i världen. En kvinna som spelar en roll hon inte riktigt själv har valt. En människa som inte ser sin egen styrka. Med en stor passion för litteratur och för språket bär hon på blygsamma författardrömmar. Drömmar hon aldrig vågar uttala högt och slår dem ifrån sig när hon övertygar sig själv om att hon inte har en historia värd att berättas.

Det är dock något som fattas mig för att jag riktigt ska ta till mig kvinnans historia. Kanske är det att hon är något vag i konturerna, hon omtalas egenskaper som du själv inte får möta i historien, kanske är det för att hon inte har ett namn. Kanske är det så att jag behövt mer av hennes makes och barns upplevelser av henne för att känna mig mer nära. Tämligen ambivalent så skulle jag vilja påstå att det även är här bokens styrka sitter. På samma vis som kvinnan inte riktigt är delaktig är inte heller vi läsaren det. Kanske är det helt enkelt så att februari inte är rätt månad för September.