Med en vemodig eftersmak har jag svårt att släppa taget om En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru. Förundrad över hur han bemästrar språket in i minsta detalj och hur han lägger fram scener som gör mig andlös. Hur han med språkets finess får mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras av detta verktyg. Anyuru skriver själv följande om En storm kom från paradiset: ”En bok där språket har högre densitet än normalt, som partiklar inuti en neutronstjärna, och som det krävs ett helt liv för att läsa en enda sida ur, eller ett ord.” Och precis så är det. Språket är näst intill poesi och boken blir således full av små noteringar och små lappar som markerar små språkliga fenomen. En bok för en språknörd med andra ord. Men svår: nej.
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Med hjälp av tankens snabba språng tar Anyuru oss mellan olika tidpunkter i P:s liv: uppväxten, tonåren, på Flygvapenakademien i Aten samt åren då han blev tillfångatagen, förhörd och torterad av militära grupper utanför Ugandas gränser och den till synes planlösa flykten därifrån. Snabba hopp och korta scener som tillsammans förklarar hur han så småningom hamnade bland betongen i en förort till Göteborg. Drömmen om att ”bara få flyga” försvann någonstans på vägen mellan fångläger, grymma förhör, på röda grusvägar eller någonstans på Nairobis bakgårdar.
”’Jag ville flyga’. Meningen låter som en lögn till och med för honom själv. Han har lust att skrika, att ställa sig upp och välta bordet, skrika att han bara ville flyga. Han känner med fingertopparna över bokstäverna. Han ville bara flyga. Inuti honom fladdrar en bildremsa förbi, ett minne som känns som att det utspelade sig i ett annat liv:
han står vid ett nätstängsel och tittar på jetflygplan som kommer dalande från himlen, det är den första hösten i Grekland, löven har ännu inte fallit men trädkronorna på skolgården har fått en färg som kartong, han och de övriga blivande flygkadetterna från tredje världen studerar grekiska i trånga träbänkar, repeterar verb och substantiv hela dagarna, men en eftermiddag har de blivit hämtade med buss och körda genom avspärrningarna kring Flygvapenakademien och utsläppta vid det där nätstängslet som vetter mot flygfältet och de står där och tittar på flygplanen som de kommer att få lära sig att flyga, senare, efter att språkkursen är avklarad – de smäckra mördarmaskinerna som rör sig över landningsbanan långt borta, långsamt och vingligt som fiskmåsar. ’Vill du ha en cigarett?’”.
Anyuru ger röst åt en människa som sällan får plats i litteraturen och han beskriver en värld långt ifrån vår egen. En storm kom från paradiset är en sorgfull berättelse om en vardag utanför vår föreställningsvärld och med ett språk med ”högre densitet än normalt”, vilket förklarar varför han år 2012 fick ta emot Svenska Dagbladets litteraturpris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris samt Aftonbladets litteraturpris. Han blev även nominerad till Augustpriset, Nordiska rådets litteraturpris samt till Sveriges Radios Romanpris 2013. Imponerad? Ja.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 