Överhajpade böcker gör mig rädd! Jag smyger runt bokhögarna och slänger korta blickar in mot dem, förbereder en attack, men vågar helt enkelt inte börja. Vad är det då som skrämmer? Antagligen känslan av att vara den där som inte gillar, vilket egentligen inte rör mig i ryggen, men ju längre tiden går, ju högre krav ställer jag på läsningen och så småningom kan boken omöjligtvis införliva mina förväntningar. Med andra ord: att få ett rejält magplask, ett sedvanligt antiklimax. Jag kan mycket väl tänka mig att böckerna passar mig – kommer att falla mig precis i smaken, men just för att de har fått ligga där så länge i gudomligt skimmer så har jag förstört läsupplevelsen. Jag har helt enkelt sugit så länge på karamellen att den blivit oätbar.
Böcker som jag antar är smått fantastiska, men som får ligga kvar olästa:
Jag har läst de två nedersta, men avslöjar ingenting….
Hehe nej gör inte det. Tisdagarna… har t.o.m. hunnit gulna, så länge har den funnits på mitt sängbord.