Omväxling förnöjer som man brukar säga. Spänningslitteratur är vanligtvis lättsmält litteratur där handlingen för historien framåt. Du fastnar fort och en riktigt bra spänningsroman slutar du inte läsa förrän sista sidan är avklarad. Spänningslitteratur tenderar dock emellanåt att vara ganska lik varandra. Jag blir helt enkelt mätt om jag läser för många på raken. För att läsningen ska bli minnesvärd måste boken stå ut och vara något mer än bara spännande.
Många är ni som har hyllat. Lite för många. Lite för mycket. Med ett antiklimax som möjlig utgång tog jag till slut lästjuren vid hornen och började läsa.
Det blev inget antiklimax. Och föga har jag varit så nöjd att gilla lika som ”alla” andra. Boken är inte bara en riktig nervkittlande bladvändare, utan författaren skriver med en stilistisk säkerhet, en ton och en känsla som gör läsningen till något mer än ”bara” spännande. Författaren ger röst åt en huvudperson som till en början är svår att gilla. Du gillar att ogilla helt enkelt.
Årets nervkittlare 2012: Mörka platser av Gillian Flynn, Modernista (2012)
Litteraturkvalster listar lästa böcker 2012. Se även:
Årets provokation
Årets omslag
Årets överraskning
Årets tankeväckare
Årets mest minnesvärda
Årets författare
Härligt! Fick den i julklapp och tänkte väl försöka läsa den i år i alla fall 🙂
Den är riktigt bra. Och smart. Och Flynn har ett fantastiskt språk. Den har liksom allt. 🙂
Gillar hur Flynn skapar huvudkaraktärer som inte är det minsta sympatiska men som fastnar och verkligen berör. Hatkärlek? (upplevde samma i Sharp Objects)
Ja exakt! Man gillar att ogilla helt enkelt. Det är få förunnat att kunna beskriva en osympatisk person som man ändå vill läsa mer om och känna mer av.