Jag ska på lunchdate med Jonas Hassen Khemiri! *konstpaus*
På biblioteket. Med andra. Men ändå!
Tänk om jag blir så där starstruck och flamsig och tramsig och fnittrar fram ogenomtränglig rappakalja?! Fast med största sannolikhet kommer undertecknad bli stum. Och tom. Och komma på alla bra frågor. Sen. Efteråt.
Jag är nyfiken på hans språk och hans mod att våga bryta dessa regler. Har hans litterära språk alltid varit hans eller kom det med Ett öga rött?!
Jag vill varken fnittra starstruckligt eller bli stum så jag behöver er hjälp. Vilka frågor ska jag ställa? Vad vill vi veta? Uppriktigt: jag behöver hjälp! Kommer du på någon smart fråga lämna en kommenter nedan eller på Facebook eller via Twitter
Din oro över stumhet och andra symptom är inte obefogad, jag har självt upplevt dem. Plus ett nytt, tidigare outforskat – jag kallar det: sten-fejs-syndromet. Jag var glad och bubblig inuti och höll på att spricka av beundran och nyfikenhet men istället för att springa fram och tacka, tacka så hemskt mycket för läsupplevelserna du givit mig, så satt jag med armarna i kors och sög på mina insidan av mina kinder. Jag hade frågor, jag har skrivit ned dem, men min blick var upptagen med att studera författaren med spelad kritisk blick, uppifrån och ned. Snälla ställ frågan som jag inte vågade ställa: VAD HAR DU FÖR RELATION TILL ”LÄSAREN” NÄR DU ÄR I SKRIVFASEN? ÄR HEN NÄRVARANDE? / någon vars imaginära publik hänger över henoms hals och suckar åt varje ord som skrivs och diskuterar orden sinsemellan utan att någonsin inkludera henom.
Åh vilken bra fråga. Jag ska våga fråga! Tyvärr brukar jag bli precis så som du beskriver. Stum. Inväntande.