Film: Vi måste prata om Kevin

Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin var en emotionell utmaning och utarmning då bokens huvudpersoner väckte många känslor hos läsaren. Igår såg jag Lynne Ramseys filmatisering. Det är en film som jag tycker håller ett mer långsamt tempo än boken. Filmen känns även mer suggestiv och mystisk än bokens raka konversation med såväl maken Franklin som läsaren.

Med boken i ännu gott minne så tenderar man emellanåt att inte vara sams med rollsättningen. Den här är dock regeln som bekräftar undantaget. Alla känns som klippt och skurna för dessa roller. Tilda Swinton är lysande som Eva Khatchadourian och hon lyckas verkligen förmedla den kamp som denna mor för mot sig själv. Ezra Miller är briljant i att gestalta den psykopatiske Kevin och John C Reilly är Franklin helt enkelt. (Att detta har att göra med att just dessa personen fanns på mitt bokomslag låter jag vara osagt).

Bok vinner dock alltid över film – vägen till Kevins fruktansvärda dåd är längre och tätare och mer komplex i Shrivers text. Men i det stora hela så köpte jag Ramseys tolkning och hon får fram symboliken i boken på ett bra sätt. Det här var inte tänkt att bli en recension, snarare lite småtankar så jag avslutar med ett citat från en underhållande recension: ”Lika fruktansvärt, vackert och oundvikligt som en bilkrock i slowmotion, spelar berättelsen upp sig som en hyperverklig mardröm. Men det som Ramseys krossande liknelse saknar i subtilitet väger den upp med kraft.” 

PS. Vill du läsa ett annat läsvärt inlägg (och längre) om filmen så kan du göra det här. DS.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s