Flickan från ingenstans

Förväntningarna var tämligen låga när jag satte tänderna i (!) tegelstenen Flickan från ingenstans. Dels hade jag missat hypen kring boken (fråga mig inte hur) och dels så visste jag inte att jag faktiskt gillade dystopiska apokalypsböcker fyllda av vampyrer och militära experiment som går snett. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag visserligen läst både McCarthys Vägen, ”skämsböckerna” i Twilight-serien och Collins Hungerspelen. Nordstedts väljer t.o.m. att jämföra boken med Vägen. Gör inte det! Cronin håller inte McCarthy-nivå. Jämför inte heller med Twilight – jag blottar bara min okunskap i vampyrgenren. Jämförelsen gör sig mest rättvis med Hungerspelen för min del. Båda är dystopier där människan kämpar för sin överlevnad och båda historierna drivs framåt med ett ganska högt händelsetempo. Den senare dock utan vampyrinslag. Så där slutar kanske också jämförelsen.

Cronin fick 2006 i uppdrag av sin då åttaåriga dotter att skriva ”a story about a girl who saves the world”. Sagt och gjort. Grundförutsättningarna för Flickan från ingenstans var skapad. Boken handlar om Amy Harper Bellafonte, som kom att bli ”Hon som kom gående, Den första och sista och enda, som levde i tusen år” – Flickan från ingenstans. Världen som vi känner den har gått under då ett militärexperiment får förödande konsekvenser och ett virus sprids till synes okontrollerbart.

I boken får vi möta ett stort antal karaktärer och vi får följa hur överlevarna kämpar för att förbli mänskliga i en omänsklig tid och värld. Handlingen tar sin början i nutid för att i huvuddel utspela sig hundra år framåt i tiden, vilket medför ett intressant perspektiv då ingen egentligen minns hur det var och vår tid med all teknologi ses som något ofattbart. I skydd av mörkret hotas även människoarten av blodtörstande vampyrer. När man sammanfattar handlingen så här så kan man lätt tro att den är tämligen fattig och kanske liknar en billig splatterfilm, men saken är den att boken var förvånansvärt svår att lägga ifrån sig de första 250-300 sidorna. Historien är trovärdig – jag köper vampyrerna. Jag köper tanken att Amy kan leva i tusen år. Jag köper känslorna och reaktionerna som den katastrofala omgivningen skapar. Trots sitt omfångsrika volym (totalt drygt 900 sid) så får du dock inte komma någon av karaktärerna riktigt nära. Inte ens Amy. Historien hade inte heller mått dåligt av att antingen kortas ner något eller delas in i fler böcker. Flickan från ingenstans är den första delen i en tänkt trilogi och jag kommer med största sannolikhet att läsa de kommande böckerna. 

Vill du veta mer så läs här: Norstedts,The Passage trilogyBokus eller Adlibris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s