Inte visste jag att jag gillade dystopiska apokalypsböcker och finner det fullständigt normalt att det finns blodtörstande och självlysande vampyrer som hoppar runt bland trädtoppparna (och inte av den blek-snygga-med-diskreta-fina-huggtänder-sorten utan bärsärkande tuggmonster som sliter människor i stycken på ett par sekunder). Inte visst jag att jag kunde fnitterrysa i skräckblandad förtjusning av: ”[…] medan han var med om en helt ny upplevelse, nämligen hur det kändes att bli sliten i stycken”. Jo visst är ju Vägen en av mina absoluta största läsupplevelser och jo visst hade jag sträckläst Hungerspelen. Det närmsta jag kommit vampyrer var Twilight och de ligger inte riktigt i samma liga som de här. Inte i närheten. Men jag gillar´t! Jag vill dock fortfarande hävda: jag vill inte se det på film! Jag läser om dem!
Nu måste jag fortsätta läsa.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 
Åh, det är så roligt att du gillade!
Har själv bara de sista sidorna kvar nu. Längtar mycket efter uppföljaren.
Jag är själv förvånad! Är ungefär halvvägs kommen… Bokstäverna börjar blurra ihop och jag måste emellanåt gå och stärka mig med div sockerintag (stackars mig!).
Jag läser på svenska så jag lär väl få vänta ett tag innan jag kan läsa andra delen.